onsdag 17 april 2013
Du sa ju allt
När vi var på sopstationen och maken åkte de sista rundorna själv, ja då tog han med sej förra säsongens fina senapsgula vårskor som jag hade sparkat av mej vid ytterdörren bredvid säckarna av skräp som vi under mycket om och men kommit överens om att slänga. Han hade blivit nästan gråtfärdig över en sophink utan handtag, min gamla regnjacka och två noppiga kuddar som prompt skulle sparas. Med andra ord var jag ganska trött på diskussioner om sopor. Så när han frågade "ska jag verkligen slänga allt det här vid dörren", då svarade jag tydligen mycket bestämt att precis allt skulle bort, utan någrasomhelst fler diskussioner. Han visade också med handen hur jag hade gestikulerat mycket tydligt, som en diktator i sina bästa år. Nåja, tur jag köpte nya vårskor förrut i vintras när jag trodde att våren skulle komma i mars iallafall. Idag har de premiäranvänts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
,-)
Ja, detta med vad som ska slängas eller sparas ....., det känner jag till.
Åneeej! Men tur att du inte gjorde som min svägerska som faktiskt slängde nästan ALLA hennes skor vid en flytt för länge sedan! Accidently då alltså. De var packade i plastpåsar och åkte med som sopor till återvinningen med andra just sopor. Hon var INTE glad efteråt....
Kram!
Hehehe, man kan ju inte begära att han kan fråga specifikt om något som om just vårskorna ska slängas? :) om han nu undrar! hehe
Elisabet: själv skulle jag vara nöjd med en dator, ett kylskåp, en säng, en resväska med kläder och ett badkar, dass duger bra. Maken sparar kvitton i en särskild pärm och i helgen hittade jag en hela låda full med placeringskort vi hade på bröllopet, samt de som jag hade skrivit fel på och slängt trodde jag. Det blir en del diskussioner :)
Trillingnöten: han trodde att om han skulle fråga om en sak till så skulle jag explodera, och det är möjligt att jag hade gjort :)
Saltistjejen: det måste ha varit jobbigt! Tur jag har några skor kvar :)
;-)
Min pappa är som din man, så du har mina sympatier.
När P och jag röjde ur morföräldrahuset fick jag gå på Erikshjälpen och köpa tillbaka pappas regnjacka. Det var en reklamjacka som han hade haft hängande i källaren i huset som vi ju inte längre skulle ha kvar. Och hemma hade han minst en likadan.
Som tur var fanns den kvar, och som den var lysande knallgul var den lätt att hitta. Och så fick vi oss ett gott skratt i kassan, både jag och kassadamen och hon som stod efter mig i kön. Och pappa råkade fylla år några dagar senare, så jag fick mig ett gott skratt till när jag lämnade över den väl inslagna jackan.
Över dina skor är det väl oklart om man ska skratta eller gråta...
Äach lika bra att slänga allt gammalt, det går köpa nya fina grejer ;))
Skicka en kommentar