Oktober

En lång, effektiv och kontrastrik månad. Mamma var på besök, det var för det mesta soligt och varmt väder, jobbet tog nästan all kraft och tid men samtidigt hade vi en jätteskön semestervecka - mer om det senare. Löven är fortfarande vackra och inga träd är kala ännu. Det gör det lite lättare att gå in i en av årets mörkaste, kallaste och blötaste månader. Julpynt piggar förstås upp, och Bonfire Night på måndag. Jag känner mej stärkt av ledigheten som jag njöt av intensivt, förvisso med mardrömmar varje natt men på dagarna kopplade jag från och bort vardagen helt och hållet. Tog hand om varenda minut. Nu ska jag sitta och tänka på julen och lugna ner mej lite igen, så gott det går. Hur lugn man än kan bli på en vecka, kan man komma upp i minst samma stress som innan bara genom att sätta sej vid skrivbordet på kontoret i fem minuter.

Plats

Limb Valley är kanske min ultimata favoritplats. På den här ön där man bor så tätt tillsammans så är det skönt att komma ut hit och uppleva rymd och plats. I Sverige åkte jag ofta till havet, men de här böljande fälten har samma effekt.

Stillhet

Barrträd och skymning - då tänker jag på Sverige och blir mjukt nordiskt vemodig och alldeles lugn. Hösten är dock synnerligen trevligare på denna sida Nordsjön.

Böljande landskap

Bondgårdar, får, pubar och kullar - en oslagbar kombination!

Rött!

Rött lyser upp! Röda detaljer från Ecclesall Road South.

Guld

Årets vackraste tid kanske? När solen skiner iallafall. Guld lyser överallt.

Pampig ingång!

Halloweenpynt

Monster och spindelväv - nej tack. Men några fina pumpor och höstblommor går bra!

Höstlandskap

Härliga promenader!

Vägen till Kurres hjärta ...

.. går helt klart genom magen. Såhär svårfångade var de för mej:

Och så här kärvänliga för en dam med nötter:

Oktobers blommor

Förvånansvärt mycket blommar ännu denna fina höst.

Matchat

En cyklamens lilla mun och mina naglar matchar fint. Jag vill så gärna ha ett macro-objektiv så att jag skulle kunna zooma in den ordentligt. Till jul kanske!

Where is the love?

Jag har jobbat ett trippelpass, ett nattpass och ett pass till. Kånkat på väskor, svarat i tre telefoner samtidigt och känt total kaos. Som jag tänker mej att det är att just sugas in i ett svart hål i rymden och snurra runt, runt. Men när jag nu är hemma, så tänker jag inte så fasligt på det. Det som dyker upp i mitt huvud tydligast är den mycket lilla tant med grått hår lagt i tydliga snurror som bara gamla tanter gör - samma typ av tant som har sjalett av plast över detta lagda hår när det regnar - som på spårvagnen säger till en ung kille att hon gärna vill sitta på hans plats, lite närmre sin tantkompis. Jovisst! säger han. Vi kan byta plats. "Men det är nog bäst att jag väntar till den stannar så jag inte ramlar i famnen på dej! ler tanten. "Hon håller bara på och krånglar", inflikar tantkompisen. "Jag kan hjälpa dej om du vill", erbjuder den unga killen och sträcker ut handen och hjälper den lilla krumma tanten över gången. "Hon håller bara på sådär för att få hålla dej i handen", säger kompisen. "Oh yes", lyser tanten som nu sitter ordentligt ned. "It was a long time ago since I held a young man's hand. You have made my day!"

När jag kommer hem har maken ställt fram mina tofflor och gjort kaffe och är på gång med middagen.



Kärleken finns absolut i Sheffield.

Löv!

Nu är de här - de färgsprakande löven.

Park Hill

Nya Park Hill i skymningen. Fint, tycker jag, om detta omdebatterade bygge. I förgrunden det enorma gymmet Ponds Forge.