Under den senaste promenaden i ekorre-land behöver jag inte ens locka på ekorrarna, de kommer liksom galopperandes mot mej på eget initativ. Först tänker jag att den som skuttar fortast kanske försöker attackera mej på något vis, men den verkar bara vilja hälsa som kärvänligast. Plötsligt hoppar den upp på min blåa sko och ställer sej på bakbenen och blir lång som en iller. Nosen guppar högre och högre åt alla håll och kanter. Detta hade kunnat bli en mycket trevlig bild om jag inte plötsligt hade hört min mathygienslärares röst i huvudet, att ekorrar är ingenting annat än råttor med ludna svansar. Och jag tänker att om den trots allt skulle vilja hoppa upp och bita mej i näsan, så skulle detta möjligen inte vara alltigenom hygieniskt. Nåja, nästa gång kanske jag ska bli lite modigare.
 |
| Sekunden innan skutt upp på lätt nervös fotografs sko |
 |
| Den här filuren ålar fram och tillbaka på trädgrenen och verkar ha någon typ av massageverksamhet |
4 kommentarer:
De är ju för söta, så fina foton! Jag tror de bara vill hälsa på sin kära kompis. Är väl kul med en ny spännande bland alla ekorrkompisar:-) fast kanske bäst att akta näsan:-)
Man riktigt ser hur ivrig den är att hälsa :) Jag kanske luktar mat :)
Just ekorrarna är det jag egentligen minns nästan mest från Londonresan ,-)
Ska bli sååå trevligt att återse dem tillsammans med Emma!
Elisabet: De är underbara, särskilt när de är så tama :)
Skicka en kommentar