En strålande vacker dag idag. Jag tog hundratals foton med makens kamera som nu vägrar låta sej laddas. Nåja, kan vara fint att titta på en annan dag, det ska regna hela veckan.
Långsamt försöker jag smälta gårdagens melodifestival. Jag känner mej isolerad här på ön, hur ska jag någonsin kunna förklara det här för en engelsk vän? Well the thing is, we have a guy in Sweden called Björn, yes like ABBA-Bjorn, and he is an author and he is doing this kind of rap-poetry-disco-song for the Swedish Eurovision entry. Well, he is in one of the shows, we have 6 different competitions and an international jury because we don't quite trust ourselves to choose, well, never mind. Anyway, Björn is a genious, he says himself, and he is the best author there is, he also says himself, and now he is singing about women, and miracles, and he says Oh my Lord with this very long rrrrr sound, and it is confusing my whole nation, and he is going to compete in the final, well that's where we finally choose a song, well, with the international jury.
Nej, det går inte väl? Jag får nöja mej med att läsa svenska tidningar med journalister som verkar helt eniga om att detta är det bästa som hänt Melodifestivalen. Själv är jag inte helt inne på den tankebanan. Jag är mer inne på att som gubbe kan man göra vad som helst utan att betraktas som galen-teorin. Kan man tänka sej Christina Schollin barfota väsa fram sin ångest, tafsa på Peter Settman och komma till final? Barbro Lindgren skandera om mannen säger nej till kvinnans ägg så dör mänskligheten ut medan en Eric Saade-typ i ljusblå glittrig kroppsstrumpa sjunger yeah yeah yeah mira-a-a-kel. Den som lever får se.
En lång promenad, en god lunch, läsa tidningen i sol som faktiskt värmer, det var fint. Hela lägenheten är dessutom storstädad och vårkläder har hängts fram, halsdukar stoppats undan. Mina vänner ekorrarna var mycket kärvänliga ända tills alla barnfamiljer tagit sej ut och små, arga pojkar jagat dem med pinnar. Inga föräldrar säger nånting. De ljusrosa lillasystrarna sätter sej på huk och säger "klappa klappa snälla mamma ekorren", inga pojkar gör så. När jag ser två ekorrar rusa mot en av pojkarna med det där gurglande lätet vet att jag att de nog tänker attackera. Till pappan säger jag att ekorrarna kan hoppa upp på en ibland varpå han skrattar sådär självgott som bara män som tror att de är nåt kan, att så tama är de allt inte. I nästa stund försöker hans son skaka av sej en gurglande ekorre från knäet. "I don't like squirrels anymore" tjuter han. Heja ekorrarna.
Sätter mej på en bänk och tänker på det ena och det andra, bland annat hur The English ofta säger att de är "not happy" när de är arga och upprörda. Jag tycker detta är intressant och det tog mej ett tag innan jag insåg vilket kraftuttryck detta var. Att säga "I'm not happy" är värre än att säga vad man är. Man skulle kunna säga att jag är not happy about Melodifestivalen.
6 kommentarer:
,-)))
Det var många kunder som inte heller var särskilt happy idag, kan jag lova dig .., ja, det handlade även då om Melodifestivalen.
Elisabet: Blodtrycket är fortfarande lågt så kokande arg är jag inte, mest konfunderad. Och när det inte är direkt en låt, utan mer ett textuppförande, av världens bästa författare, är inte texten ganska dålig? Det är det konstigaste. Det är bara det där om säden, och sen kärlek kärlek och mirakel och mira a a akel med staccato-armlyftning. Det är liksom det hela. Men det räckte ju ändå :)
Fantastiskt inlägg! Och nu har du vänt upp och ned på alltihop, ser Elisabet Höglund framför mig dansande med någon pojkspoling i kroppsstrumpa (fast hon kan nog sjunga) men jag tänker på att det väcker ramaskri bara hon visar sig, tänk då i denna roll! Ja det är säkert, karlar kan tillåta sig. Lite farligt kanske att bara betrakta det som ett skämt som jag gör. Och förklara detta i England är nog en omöjlighet. Läste en ledare om "Mittens rike", lite så betraktar vi oss, lite världsbäst så där, men han skriver att vart man än kommer så betraktas Sverige som en marginaliserad avkrok med ett litet språkområde och perifera värderingar. Erik Haag äter marsvin i Peru och ifrågasatte det något, de svarade: ni äter ju häst!!! Sant, i min barndom var det jättevanligt med rökta hästköttskivor istället för skivad skinka och finns än och i charkuterier har vi ju det.
Hurra för ekorren, vad jag blir arg på ungar som jagar djur, här ofta änder som de slår efter eller kastar sten på om sommaren.
Trodde de engelska ungarna var mer rädda om djur. Skönt väder verkar du ha till motsatsen här:-). Puss och kram:-)
Förstår det blir konfunderande, du kan ju inte prata med någon om denna världshändelse, imorgon kommer alla arbetsplatser i Sverige att svämma över av känslor och åsikter, i alla sammanhang tror jag. Och du kan inte få ut något av vad du tycker om just detta. Antar att maken inte är särskilt engagerad heller;-)
HAha jag tycker det är så trist att vi inte kan se melodifestivalen nu för alla verkar skriva och prata om Ranelid och jag hade velat se/höra själv. Men jag tror (efter vad jag läst och hört) att jag skulle hållit med dig... :-)
kram!
Saltistjejen: Du får försöka titta på finalen iallafall :) detta går inte att beskriva :)
Mamma: maken är inte så engagerad men just det där framträdandet skulle jag kunna tänka mej i Prag faktiskt så han skulle nog inte höja på ögonbrynen så värst :)
Skicka en kommentar