När en familj äter frukost vid sina stora breda pysselvänliga köksbord, alltid i något tjockt och gediget träslag så att man kan banka kött på det om man vill, så är förstås alla glada, men detta är inte min huvudsakliga iakttagelse, utan den är den totala avsaknaden av mjölkpaket. Nej, inredningstidningsfamiljer häller upp mjölken i kurviga tillbringare och har färska bär till den hemmagjorda muslin i små trevliga skålar bredvid. Aldrig någonsin i hela mitt liv har jag hällt upp mjölk i en tillbringare, möjligen i en liten mjölkkanna till kaffet, och jag har svårt att tänka mej att jag skulle börja med detta när jag har två barn i förskoleåldern.
Ganska många reportage handlar om helt och hållet kritvita hem. Inte bara väggar och golv utan alla möbler, filtar, dukar, gardiner, duschdraperier, husgeråd, mattor - allt är vitt. Att vilja bo i en sån här klinisk mentalsjukhus-inspirerad miljö måste väl ändå vara något odiagnostiserat syndrom.
Alla människor handlar på loppis och gör om möblerna till personliga skapleser som ofta blir rent outhärdligt fula men beskrivs "ha charm" och vara "härligt excentriska" i reportagen. Det absolut värsta exemplet var en karl som gjort en fåtölj av en kundvagn han hittat i ån. Frun kvittrade förtjust att det är så härligt att leva med en sådan man, aldrig vet man vad han hittar på! Se, det hade inte riktigt varit min reaktion. Om maken hade kommit hem med en äcklig kundvagn och insisterat på att ha den som fåtölj i vardagsrummet, då blevo vi särbos omgående.
Det antas att alla människor bor väldigt stort, vilket är intresant när de flesta människor på ställen där folk orkar bry sej om saker som att måla hela hemmet kritvitt tenderar att bo i pytte-ettor. I dessa imaginära stora lägenheter finns det gott om plats att ha flera vitrinskåp, och i dessa skåp stuvar man inte in all skit som man inte vill ska synas, nej, i dessa vitrinskåp arrangerar man stilleben på hyllorna och lämnar dörren på glänt.
I alla tidningarna finns det inte en enda tom trappa. Nej, i trappan ska man han blockljus på varje sida och i mitten nån stor blomma som familjen liksom bara svävar över när de springer till jobb och dagis.
Slutligen, företaget Severin är med i varenda tidning och deras bilder är så helt underbart galna - människorna som använder deras produkter blir liksom helt vilda av glädje. Såhär roligt är det att laga mat tillsammans:
4 kommentarer:
Väldigt bra "ljust och fräscht"-analys:-). Den där kundvagnen fick jag läsa om två gånger för jag undrade om jag läste rätt. Lite glad att far din inte har sådana passioner;-). Och nu efter shabby chic, där man först målar och sen skaver av färgen, ska det vara elegance chic;-), tänk att jag är så trendkänslig, för just det vita skåpet gjorde jag så;-) och behöll färgen:-). De där trapporna har jag funderat på, familjen har ofta barn i krypåldern och utan trappgrind i den trappa som är översållad av tända ljus och andra arrangement. Och en liten etta kan beskrivas som att det är slottskaraktär och man undrar hur allt får plats. Nu ska jag titta på klippet du lagt ut:-).
Hahah fyfasen va bra skrivet! Ha det bra!
Tack anonymous :)
Mamma: Jag blir så trött när saker är så extremt opraktiska, ljus i trappan är väl ändå mest dumt :)
Och farligt med krypande småbarn...kanske för andra också, nu minns jag min och (din förut) tandläkare som klev i en marschall;-), han visste inte att alla hade så när de ordnade fest.
Skicka en kommentar