lördag 18 februari 2012
Säd och schlager
Detta har varit en lång dag - jag var på ett möte tidigt imorse, och åkte spårvagn strax efter soluppgången mellan en bred lysande regnbåge. Gick sedan och åt engelsk frukost med en liter kaffe och en svensk tidning, därefter shopping i flera timmar i Crystal Peaks. Jag köpte några presenter och en ny lila badrumsmatta och unnade mej att ta det lugnt bara. Svingade förbi den fina utställningen (the family in British Art) i Millenium Galleries innan jag tog bussen hem och slumrade på soffan lagom till Melodifestivalen. Och nu har jag alltså äntligen fått se och höra sången om säd och detta hajpade uppträdande. Jag befinner mej i någon typ av chocktillstånd, jag kan liksom inte greppa melodifestivalen längre. Fick jag välja så skickar vi Molly men förmodligen skickar vi Björn eller Torsten och då kommer jag inte skylta med min nationalitet när det blir dags för Eurovision.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
*skratt*, det blir nog Ranelid som får turista i Azerbajdzan:-). För övrigt tycker jag programledarna är bäst fast jag saknar Helena, ja som sig själv.
Vilken intressant utställning och så rara alla ser ut som blir intervjuade.
Haha, precis så tänkte jag framför TVn igår. :) Jag antar att Ranelids kampanj innan tävligen gett resultat, för vem skulle annars rösta på den "låten"?
Hanna: Jag är fortfarande förvirrad, det var liksom en glättigare Torsten med discodunk och glitter, högst underligt, jag tror den vinner ...
Mamma: Utställningen var trevlig, men angående Ranelid håller jag med JG :)
Skicka en kommentar