Kladdkaka med persika

God men oerhört kladdig blev denna version, som förutom persika har hallon och vit choklad i. Grädda en extra 5 minuter är mitt tips, sådär 24 ungefär, på 175°.

Rädda almarna

En av de gamla almarna som kommunen vill hugga ner under invånarnas protester. Några tanter har till och med blivit arresterade när de försvarat träden mot maskinerna. Utsmyckad var denna alm med både diker, glitter och vimplar. Och inte fågelholkar, utan fladdermusholkar!

På spaning efter den tid som flytt

Så har den första månaden här i det nygamla landet passerat. Det har för första gången på länge varit mer skratt än tårar. Långsamt börjar jag landa. En del har fallit på plats och mycket annat kanske aldrig gör det. Jag har funderat mycket på mitt liv, och på den tid som flytt helt enkelt. Den är just lite flyende och flytande, svårgripbar, särskilt all tid i England. På ett sätt är det som att fortsätta där jag lämnade, det är så mycket minnen som kommer tillbaka, vänner som minns i detalj hur jag var i gymnasiet, sådant jag själv glömt bort. Jag påminns om hur lik mej jag trots allt är, hur mycket som finns kvar, och i en dagbok från 1992 står det att jag vill bli lärare. Det är överväldigande och ganska läkande och jag tror att den tid som flytt under alla år utomlands, den kommer jag att kunna se på och ta till mej först om några år.

Mycket praktiskt ska ännu lösas och även om det inte snurrar lika fort i mitt huvud längre så snurrar det ändå. I höst väntar en stor och rolig utmaning och nästa månad skulle jag bara vilja sätta livet på paus och fånga ett litet korn av tiden som flytt och hålla det i min hand och titta på det. Det är omöjligt att göra så men små ögonblick kan jag stanna upp, och färdas över alla åldrar och årstider. En doft av blåbärsris. Det lilla pinglandet på tunnelbanan innan nästa station läses upp. En sen kväll över Medborgarplatsen med himlen i pastell. Knastrandet och smaken av hårt bröd med kaviar på.

Tankar kommer ibland att tänk om jag aldrig hade åkt? Hade all den tid emellan stannat eller även då flytt? Men jag tror den kommer tillbaka. Efter en liten stund av lugn.

Krya på dej!

Tålamod är något man kommer behöva om man funderar på att flytta tillbaka till Sverige efter en lång tid utomlands. Att skriva in sej igen genom Skatteverket var egentligen det enklaste, särskilt när man som jag kom utan barn och andra familjemedlemmar och redan hade ett, om än avaktiverat, personnummer. Tiden innan alla relevanta system hade uppdaterats kändes evighetslång men tog bara  några veckor. Jag tror att har man inget akut som behöver göras så tänker man inte så mycket på det - för mej blev det hets och stress med mina mediciner som är livsviktiga och som jag fortfarande inte har komplett tillgång till eftersom en allmänläkare bara kunde skriva ut ungefär hälften. Att ha en kronisk sjukdom har varit jobbigt på ett malande sätt i bakhuvudet sedan jag fick den när jag var liten, men aldrig tror jag att jag känt den som ett sådant handikapp som jag gör nu och även gjorde under flytten till England - dock var jag lite tuffare på den tiden. Okunskapen var dessutom större än jag väntat mej och bara att få höra 'krya på dej' av en läkare när det handlar om just en kronisk sjukdom som jag sköter helt själv var ganska förbryllande.

När jag kom till England första gången var jag student inom Erasmus och allt var väldigt väl förberett. Jag kände mej helt trygg och studenthälsan var fantastisk. För första gången fick jag en positiv syn på sjukvården och att det faktiskt fanns stöd. Jag har alltid haft oerhört höga krav på mej själv och att inte kontrollera någonting okontrollerbart såg jag som ett misslyckande och fick ofta höra det också. Nu var det istället en sjuksköterska som sa att men snälla Anna, du är student, du är ung, du bor själv, du är i ett nytt land, och ditt blodsocker är bara strax över det normala - du är ju jätteduktig! Jag satt där alldeles chockad och tänkte att hon skojade med mej. Ibland tänker jag att detta bemötande var den största anledningen till att jag så snabbt bestämde mej för att flytta till England.

När jag då gjorde det på riktigt så var det lite krångligare men inte i närheten av hur det har varit nu i Sverige. Jag kunde direkt registrera mej på en vårdcentral och fick inom en vecka en remiss till närmaste sjukhus. Jag behövde ta med mej mitt pass och bevis på att jag bodde i England. Några räkningar och kontoutdrag. I England finns inga ID-kort eller personnummer.

För att få jobba i England måste man vara socialförsäkrad och ha ett nummer som man får ansöka om. Jag fick gå på en intervju och de var ganska nedlåtande mot mej fast jag hade både ett jobb och kom med en examen. Till slut fick jag ett kort iallafall och redan efter några månader i landet hade jag sökt och fått ett bättre jobb. Sen rullade det mesta på.

Den svenska Försäkringskassan är en annan femma. Jag ringde igår för att fråga hur det går med mitt ärende. Jag har skrivit ut mej ur England och mitt EU-kort som jag fick där gäller alltså inte, det intygade kvinnan jag pratade med. Men att få ett nytt kan ta mellan 3 och 10 månader. Jag frågade också om min tandläkartid som jag avbokat en gång redan i väntan på att bli inskriven men nu ska gå på nästa vecka - nej, det är inget att göra åt det, blev svaret. Vi tar alla ärenden i turordning, oavsett hur enkla eller brådskande de är. Just nu har vi inga som jobbar med detta.

Det är ganska uppseendeväckande att det ligger till på detta sätt. Det är förstås noga att utreda om till exempel barnbidrag redan ges från ett annat land, men mitt ärende borde kunna läggas i en egen hög och vara ganska snabbhanterat, så kunde utredningsärendena när det är stöd och bidrag inblandade hanteras separat och kanske snabbare. De komplicerade ärendena blir ju som bromsklossar. Just ett turordningssystem känns inte som det mest praktiska.

Det är underligt att man ska känna tacksamhet för sådana här saker, men det känns just nu skönt att inte ha barn - och tänk att vara gravid till exempel och inte kunna veta om man har råd att vara hemma med barnet eller när pengarna kan komma. Eller vara sjuk så att det inte går att arbeta. Då är man inte så välkommen varken här eller där. Så det gäller att ta hand om sin hälsa så gott det går och vara tacksam för det man har. Det gäller att krya på sej helt enkelt. Det kunde kanske bli en valslogan.

Ostbricka

Jo, jag åt upp allt själv. Man ska unna sej som Tabita säger.

Nyttigt och mycket!

Går ju bra att äta berg av mat om det är nyttigheter! Tycker om att lägga upp maten fint även om jag bara lagar till mej själv.

Färgglatt

Jag har tappat formen helt på sistone när det gäller förmågan att teckna och måla och fånga liv och likhet. Det går säkert att träna upp. Höll mej till färglek istället. Det är en björn stämplat i pappret, det grönmålade. Handgjort på Tumba Bruk.