Önskerubrik 2 "Bussar, spårvagnar och tåg"

Om Sheffields komunikationer har min mamma önskat ett inlägg.

 

Kommunikationssystemet i England är lite speciellt – om man inte tänker efter före så kan man behöva köpa 3 olika dagsbiljetter för en resa genom stan. Det är privatiserat och en mängd olika företag samsas om tåg-, buss- och spårvagnstrafiken.

I Sheffied är företagen Stagecoach och First de största, jag skulle tro att de är störst över hela landet. Det finns även en mängd mindre företag, till exempel TM Travel som kör de flesta av bussarna ut till Peak District. Stagecoach är företaget som har hand om spårvagnen i stan, så vill man åka spårvagn ska man se till att det är deras biljett man köper. Köper man en First-biljett kan man nämligen bara använda den på deras bussar, inte på något annat företags, eller spårvagnen. Företagen samarbetar på så sätt att de brukar köra varannan buss på en särskild sträcka, så att man kan komma dit man vill med båda typer av biljetter. Men det är ändå ett otympligt system för resenärer. Till exempel skulle jag gärna vilja kunna åka min lilla by-buss från Peak District raka vägen till kontoret varje dag, men eftersom jag behöver åka i och runt Sheffield så måste jag i så fall också köpa en spårvagnsbiljett. Då blir det ganska dyrt. Istället går jag en bit till närmsta Stagecoach-busshållplats, åker in till stan, sedan spårvagn upp till kontoret, trots att jag skulle kunna åka en buss raka vägen. Dessutom, alltid när jag väntar på en buss hem så brukar det komma 5 First-bussar innan min Stagecoachbuss kommer. Jag missar kanske en halvtimmes värdefull hemma-tid på det. Irriterande, särskilt om det regnar. Ibland köper jag bara enkelbiljetter för att kunna välja mer fritt men då kan man behöva spendera runt 5 pund om dagen. Eftersom jag inte sällan har 7-dagarsveckor kan det bli 35 pund – mycket när ett veckopass med Stagecoach kostar 13 pund.

Det finns också en mängd olika tågföretag och man kan köpa sina biljetter genom de olika företagens hemsidor om man vill, men även på nationalrail.co.uk som är någon slags motsvarighet till SJ:s sida. Man kan köpa en dagsbiljett på stationen om man ska på en liten utflykt, det brukar jag göra eftersom det är enklast och man kan hoppa på vilket tåg man vill, allt ifrån skruttiga små tuff-tuff-tåg till gigantiska moderna snabbtåg som är framme innan man hinner blinka – däremot är det dyrare. Man kan få biljetter för extremt låga priser om man är ute i god tid men då måste man passa just det tåget, just den tiden. När jag åker till London brukar jag alltid ha bokat först, men det är alltid en stress att man ska hinna med tåget. Missar man det så blir biljetten hejdlöst dyr som sista minuten-köp. När jag och mamma åkte till Edinburgh så hade jag fått en riktigt bra deal men det gällde ju att bytena skulle klaffa och att man hittade rätt perong på två minuter.

Summan av detta är att man helt enkelt måste planera en hel del för hur man ska ta sej till olika ställen och vilket dags- eller veckopass man ska köpa för att det ska löna sej. Det positiva är väl trots allt att man kan köpa bilijetter direkt på bussar, tåg och spårvagnar – detta krångel i Stockholm med sms-biljetter och annat trams gör mej alldeles vimmelkantig. Som turist i Stockholm är det extremt dyrt eftersom man inte tjänar någonting på dagsbiljetterna och veckopassen som finns medan man som pendlare har det ganska bra. Här är det tvärtom.