Ung på nytt

Tredje natten i huset - igår hade jag sovande jour och sov annorstädes vilket var rätt bra på sitt sätt för jag slapp se havet av lådor för en kväll. Nu har jag lämnat nycklarna till den gamla lägenheten och har en ledig helg, den första på flera månader, framför mej. Jag har visserligen fått någon typ av illvilligt virus och lite feber, men det gör detsamma. Det ska ändå regna hela helgen, den kallaste maj-månaden på år och dag hörde jag på nyheterna, och jag vill mest vara hemma och pyssla. Jag känner mej lite barnslig och ung på nytt ikväll, jag tror det triggades igång av det roliga i att ha två våningsplan och en egen trappa. När jag var liten och var hemma hos kompisar med trappor så tyckte jag alltid att detta var lite spännande. Jag springer upp och ner i mitt prickiga fleecenattlinne och känner mej nästan frisk. Jag har också köpt en stor flaska CocaCola, det har jag nog inte heller gjort sen jag var tonåring och det påminner mej om film-maratonsnätter med smågodis, fniss och läsk. Jag hade egentligen uppskattat ett stort glas med torr engelsk cider men eftersom jag proppat mej full med farliga engelska infuensapiller som är förbjudna i Sverige så fick det bli det näst bästa. Ostbågar har jag köpt också, det fanns på Spar som är tyskt.

Sista gången uppför dessa trappor ...

Sista gången denna utsikt ...

Ett badrum jag inte saknar så värst ...

Farväl, mitt lilla rum!

Jag känner mej ung helt enkelt, även om jag fick höra på ett möte igår att jag inte anses tillhöra den unga personalen längre. När jag började på det här företaget minns jag att min chef då var lite nervös när jag skulle stödja några unga förståndshandikappade killar med städning och ekonomi ifall de skulle fatta otillbörligt tycke för mej. När de hade träffat mej första gången hade chefen frågat sej för lite försiktigt eftersom de hade framfört till annan personal att de var väldigt förtjusta i hur jag hjälpte dem. Anna? hade de sagt förvånat. Hon är ju som en mamma, ja liksom till sättet. De fann mej helt ointressant annars. Det tyckte chefen var roligt. Dej kan jag skicka var som helst då sa han.

Hursomhelst, en skön kväll är det och jag har tagit ett långt hett bad för första gången på länge. Badkaret i den gamla lägenheten och jag kom aldrig riktigt överens. Jag har börjat bli engelsk på det sättet - the English finner detta med att ta en dusch lite fjamsigt och misstänksamt, helt ren kan man ju inte bli av lite skvättande, nej en bad ska det vara, en proper soak. Och det har jag haft nu. Snart börjar jag kanske bli ännu mera engelsk och börja med pulverkaffe och extremt mycket te som smakar hö. De retas med mej här för mina exklusiva kaffe-vanor. Jag vägrar pulverkaffe och går ibland ut och köper kaffe och tar med tillbaka till kontoret, särskilt om jag inte kunnat dricka riktigt bryggkaffe på morgonen. Men det är inte direkt exklusivt, det är svenskt. Svenskar är noga med sitt kaffe. Annars har jag inte mycket svenska attribut kvar längre. Jag är inte sur, inte avundsjuk, inte socialdemokrat och mitt kroppsspråk överskrider att höja på ögonbrynen. Jag råkade se en fotbollsmatch en gång när kommentatorerna sa om tränarna att de verkade så arga på domaren för något hade gått snett, alla utom Sven Göran Eriksson. Fast vänta lite, sa kommentatorn. Han höjer på ögonbrynen, det kan vara Swedish rage.