Detta hade jag gjort om jag hade bott kvar i Sverige, undrar
Trillingnöten. En inte helt lätt fråga att svara på, för jag har lite svårt att
tänka mej att jag skulle ha bott kvar i Sverige. Nu har jag bott i England I 6
år. Det är ganska länge.
Jag hade en stor lust att resa bort och vartifrån jag fick
drivkraften att flytta och etablera mej i ett helt nytt land utan en enda
släkting vet jag inte, men den fanns där och var okuvlig. Maken var ju bara en
simpel pojkvän då, också han utan någon familj i Engand. När jag tänker
tillbaka på hur det var den första tiden, hur jag sökte jobb, blev intervjuad
för att få mitt National Insurance Number (ungefär som ett engelskt
peronnummer), ansträngde mej för att förstå sheffieldska och hankade mej fram
på en 600 pund i månaden ungefär, undrar jag vart jag fick energi ifrån. Dock
så känns detta, plus min avklarade lärarpraktik i förorten och min tenta i
modern litteratur i en gigantisk gymnastiksal i Sheffield, som att jag klarar
nästan précis vad som helst. Det är känsla jag är tacksam för. Så kanske skulle
jag klara att flytta tillbaka till Sverige också.
När jag gick i högstadiet diskuterade jag och min kompis
Stockholm och hur det är att höra hemma någonstans. Hon hade bott på en annan
plats i Sverige ett tag och nu flyttat tillbaka. Hon sa att Stockholm är inte
hemma. Inte om man bor i förorten. Stockolm är hemma för folk på Söder som
heter Felicia och aldrig har åkt pendeltåg. Det där tänker jag på ibland.
Uppdelningen. Pendeltågsstationen. Pressbyrån. Pizzerian. Den gamla vackra
kyrkan som glöms bort. Skolor i DDR-design. Likadana. Emellan förorterna och
staden och förorten: skog. Motorväg. McDonalds. En fabrik. Man liksom bor i
förorten, men man lever inte där. Jobbet är i stan. Universitetet. Långa restider.
Tunnelbana. Stressgången. Bion. Affärerna. Kafeer, restauranger, utelivet. Vem
umgås på den lokala pizzerian? Jag skulle sakna England, pubarna, umgänget över
åldersgränserna, mångfalden och mångkulturen som har kommit längre än i Sverige
och är välfungerande på ett annat sätt.
Hade jag aldrig flyttat hade jag ju inte förstått detta. Jag
hade nog jobbat som lärare eller pluggat vidare i någon mindre stad i Sverige.
Jag hade kanske trott att Sverige är världens bästa land och att allt vi gör är
standard för andra länder att nå upp till.
4 kommentarer:
Åh vad intressant! Jag är nog glad att det blev England för din del i alla fall :) haha!
Mycket intressant att läsa och vad nyttigt och hälsosamt det är att vidga vyerna, mina har också blivit vidgade tack vare er båda:-), jag har fått uppleva mycket nytt på äldre dar;-), det är jag tacksam för.
Vad härligt att läsa om hur du tog dig fram i England!! :-)
Och det som din kompis sa är tyvärr alltför sant tror jag. Och det gäller inte enbart Stockholm eller ens Sverige. utan alla länder tror jag.
Kram!
Trillingnöten: Det var kanske tur :)
Saltistjejen: Det var inte så lätt i början! Jag tror nog att Stockholm är ganska extremt när det gäller uppdelning, ensamhet och likformighet. Men visst finns det grupperingar överallt på gott coh ont.
Mamma: Ja du har fått se lite av varje :)
Skicka en kommentar