Hur många kan läsa här fortfarande? Någon kanske. Tre år har gått sen jag skrev mitt farväl-inlägg. Det har börjat klia i skrivarådran igen och det är fint att ha lite distans till all turbulens i samband med min flytt hem.
Jag har hittat hem på många sätt och känner mig så glad och tacksam för det. Det är svårt att våga släppa taget, och jag tänker fortfarande på England varje dag. Men jag är hemma med ett lugn och en stabilitet i tillvaron som jag längtat länge efter och knappt vågade tro på.
Nu bor jag i skogen och har tid och ro att känna efter vad jag vill, och sedan faktiskt följa det.
