torsdag 14 juni 2018

Två veckor


Det är två veckor sen jag väntade på att gå ombord på det här planet. Det känns längre. Ibland känns det som om jag inte har gjort någonting utan bara stått och stampat med ett kaotiskt inre. Men när jag tänker efter så har jag varit ganska effektiv:


  • Fixat bankkonto och kontokort och icke att förglömma, nyckeln till Narnia - BankID
  • Blivit brun som en pepparkaka
  • Simmat i två olika sjöar
  • Listat mej på en vårdcentral (det uttrycket har jag inte vant mej vid. Känns lite militärt eller som något trettiotalskt)
  • Kollat upp bostadskön och insett att bara på något år har kötiden gått upp till sisådär 24 års väntan på något i innerstan (förra året hade jag en chans åtminstone)
  • Träffat flera barndomsvänner jag inte sett på åratal och vi har bara tagit vid ändå där det slutade, som om inget hänt
  • Fixat en svensk mobil
  • Börjat söka jobb
  • Fått ett bibliotekskort


Inte så pjåkigt ändå.

10 kommentarer:

Nilla Matthews sa...

Beundransvärt - tänk så effektiv man kan bli när man måste. Stort lycka till med både jobb och bostad (ser verkligen inte lovande ut med bostadsfrågan, men det ska säkert lösa sig)! Hoppas att allt det nya även kan vara positivt och så fint att träffa gamla vänner och bara fortsätta där man slutat. Det är äkta vänskap det.

Monica sa...

Nej verkligen inte! Det har varit så fullt upp för vilken tid det tar att komma personligen också i detta Stockholm. Själv har jag varit på ställen jag aldrig sett:-), är ju en erfarenhet det också. Det liksom börjar landa lite allt men jag måste vara rätt utmattad ändå som inte såg att fem långa karlar stod på balkongen, fotade och inspekterade, haha, så bra att du både såg och hörde så jag kunde kasta mig ut och ge mina synpunkter;-). en vågade stå kvar i alla fall:-), riktigt kul att säga det jag ser och vet och ännu roligare när karlen försökte med lite härskarteknik och jag fick utlopp för både min verbala och tekniska förmåga, haha.

Ja det är nästan ofattbart allt i denna röra, så mycket du har att beta av dag för dag och så boendet denna ljusa sommartid bakom nätat och plastat hus, jag blev ju så glad också att de kommit så långt att de besiktigade, finns hopp!

Steel City Anna sa...

Nilla: jag känner inte att jag måste bo i Stockholm prompt heller men får jag chansen vore det kul för en period.

Jag är otroligt tacksam för mina vänner. När jag har behövt dem som mest har de funnits där, både här och i England.

Steel City Anna sa...

Mamma: ljuset syns i slutet av tunneln :)

Cecilia N sa...

Sverige är avlångt och folk behövs säkert både här och där.

I min kommun får man två års gratis kötid i kommunala bostadskön om man flyttar in pga jobb. I alla fall var det så 2015. Det gick som hejsan. Tre veckor eller nåt.

Anne-Marie sa...

Ja nog är BankID litet av Narnia. :) Till och med jag har det som bor i USA.
24 år!!! Antar att du kanske får bo litet utanför Stockholm om du inte vill bo i ditt barndomshem tills du blir pensionär. ;)
Svensk mobil är nog ett måste för att överleva i dagens Sverige.
Tycker det låter som om du varit väldigt effektiv.

Steel City Anna sa...

Cecilia: absolut. Det finns många möjligheter men svårt att veta vad som är bäst och energin till ännu en flytt efter denna stora finns inte ännu. Man måste ju också ha något litet nätverk omkring sej. Så känner jag iallafall.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: skönt att höra att du har BankID :) ja, det är hysteriskt med bostäder i Stockholm. Instinktivt känner jag att ska man ändå bo långt utanför stan kan man lika gärna bo på landet på riktigt.

Annika sa...

Anna, dang it!! Herregud, var stolt över hur mkt du gjort. WOW!! Du har mer än halva inne, hahahahha!! Sorry!!
Snacka om flitig och effektiv! Allt detta på bara två veckor. OCH så har du dessutom träffat vänner, varuut ute i naturen, lagat god mat och fått en massa tid med familjen. Underbart. DU ska vara stolt över ditt driv!!
Bostäder i Sthlm, jobbigt. Jag vet. USCH!! Hoppas verkligen att du ska få napp ngnstans. Antar att du får sikta in dig på The burbs, hyra i andra hand etc. Det är verkligen Stockholms stora baksida, bostadsbristen. OCH den har funnits så länge jag kan minnas.

Steel City Anna sa...

Annika: ja, bostadssituationen har alltid varit svår och bättre blir det inte ... Jg får ta vad jag får helt enkelt och vara glad för det. Eller flytta till en mindre stad. Saknar mitt hus i England enormt mkt. Tänk om man kunde flyga över det och det lilla området hit :)

Jag känner mej inte så flitig men jag är van att ha ett väldigt högt tempo. Nu har jag bara mej själv att tänka på och dessutom mina föräldrar att dela vardagen med. En stor omställning.