Några dagar före jul var vi och såg baletten Nötknäpparen live från Bolsjoj-teatern i Moskva på en bio här i Sheffield. Det var en fantastisk föreställning, det kändes nästan som att vara där. Förutom själva baletten var det roligt att se bilder bakom scenen, när dansarna värmde upp, kanske tio stycken i bild samtidigt på ett begränsat utrymme, helt och totalt inne i sin egen bubbla. Inga blickar utbyttes, inget småprat, bara totalt fokus. Intressant att se. I pausen fick man se en massa ryssar ta selfies bredvid en stor julgran och höra en intervju med den manliga stjärnan, rysk förstås, som berättade att han bestämt sej för att dansa balett när han var fem år gammal.
När föreställningen är slut är publiken tokig, som efter en rockkonsert, står upp och jublar och fotar med sina smarta telefoner. Bravo! ropar de. Även under föreställningen ropar de och applåderar, varje gång de får se skymten av den manlige eller kvinnliga stjärnan går där ett sus genom salongen. De är en kunnig publik och lägger direkt märke till något extra svårt hopp eller extra utsökt utförd piruett och visslar till. Själv tycker man ju att allt ser ungefär lika svårt ut och då har jag ändå dansat balett själv.
Snöflingornas vals från 1989 - dekoren var densamma!
Tänk att kunna hoppa på detta viset!
Tjajkovskij dog i kolera efter att ha druckit ett glas med okokt vatten under pågående epidemi - kanske med flit? Förvisso är jag inte särskilt förtjust i att vare sej läsa om eller tänka på konstnärers personliga liv när jag tar del av deras verk, men just här var jag tvingen efter att ha påverkats så starkt av de sista tonerna i Nötknäpparen, som, just när drömmen är över, ljuder av på samma gång dramatik, sorg och glädje. Skrivna av denne man som hade en tragisk barndom, otur i kärlek och dålig hälsa, men makalösa framgångar inom sitt yrke - när jag läste det så förstod jag bättre hur han kunde skapa någonting sådant. De blandade känslorna när barndomen är över och drömmarna blir svårare att nå, så genialiskt beskrivet i toner.
8 kommentarer:
Den är väldigt fin att se och begrunda. Inte riktigt samma klass vi har här som den ryska:-) men roligt när vi såg den tillsammans i din barndom på Operan. Det är härligt med opera och teater och musikaler, det blir levande på ett annat sätt än film.
Ja det kommer jag ihåg :)
Det här har inget med ryssar att göra utan bara att du får kolla in veckans På Spåret. :D
Bara brittiskt: låter spännande! Sheffield var ju med en gång förut och jag är fortfarande upprörd över kändisen som trodde att man åt ister till cream tea :)
Vilka makalösa dansare! Det måste vara helt underbart att sitta i salongen - men att se det på filmduk är heller inte fy skam! Nästa gång det visas balett här i Götebrg ska jag minsann gå dit!
Ruta ett: ja, vi tänker absolut gå flera gånger! Svansjön är på g nu i januari eller har kanske just varit såhär genom bioduken. Tycker känslan var häftigare än jag hade tänkt mej, nästan som att vara där :)
https://www.youtube.com/results?search_query=big+ballet+episode+1
Ruta Ett: Tack!
Skicka en kommentar