lördag 30 juni 2018

På spaning efter den tid som flytt

Så har den första månaden här i det nygamla landet passerat. Det har för första gången på länge varit mer skratt än tårar. Långsamt börjar jag landa. En del har fallit på plats och mycket annat kanske aldrig gör det. Jag har funderat mycket på mitt liv, och på den tid som flytt helt enkelt. Den är just lite flyende och flytande, svårgripbar, särskilt all tid i England. På ett sätt är det som att fortsätta där jag lämnade, det är så mycket minnen som kommer tillbaka, vänner som minns i detalj hur jag var i gymnasiet, sådant jag själv glömt bort. Jag påminns om hur lik mej jag trots allt är, hur mycket som finns kvar, och i en dagbok från 1992 står det att jag vill bli lärare. Det är överväldigande och ganska läkande och jag tror att den tid som flytt under alla år utomlands, den kommer jag att kunna se på och ta till mej först om några år.

Mycket praktiskt ska ännu lösas och även om det inte snurrar lika fort i mitt huvud längre så snurrar det ändå. I höst väntar en stor och rolig utmaning och nästa månad skulle jag bara vilja sätta livet på paus och fånga ett litet korn av tiden som flytt och hålla det i min hand och titta på det. Det är omöjligt att göra så men små ögonblick kan jag stanna upp, och färdas över alla åldrar och årstider. En doft av blåbärsris. Det lilla pinglandet på tunnelbanan innan nästa station läses upp. En sen kväll över Medborgarplatsen med himlen i pastell. Knastrandet och smaken av hårt bröd med kaviar på.

Tankar kommer ibland att tänk om jag aldrig hade åkt? Hade all den tid emellan stannat eller även då flytt? Men jag tror den kommer tillbaka. Efter en liten stund av lugn.

6 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Har man flyttat från sitt hemland och bott utomlands under lång tid, har man (som jag upplever det) för alltid förändrats. Det går liksom inte att gå tillbaka till hur man var innan man flyttade.
Har hört detta från ett flertal personer. Men allt är individuellt som alltid.
Låter spännande med en stor och rolig utmaning. :)

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: så är det nog. Mycket skulle jag heller aldrig uppskatta med mitt hemland på det sätt jag gör nu när jag kan jämföra. Politik har jag också lärt mej mkt om. Det är väldigt skönt nu att kunna blicka framåt och ha något som kommer uppta min tid i höst. Jag kommer inte ha tid att tänka på tiden som flytt utan på att fånga den jag har kvar istället :)

Babsan sa...

Man behöver inte ha flyttat utomlands det räcker bra med att flytta inom landet.Från norr till söder

Steel City Anna sa...

Babsan: ja, kulturellt kan det nog vara större skillnad än mellan Sverige och England. Men jag hoppas att du inte blev utskriven ur Försäkringskassan :)

Annika sa...

Säger nog som Anne-Marie, har man en gång bott borta så förändras man. Lägg därtill alla år du bodde i England. Klart de färgat dig, på gott och på ont. Mest på gott, eftersom du har med dig så mkt, och har sett allt på båda sidor.
Tror kanske bara de som bott utomlands och sen flyttat hem förstår .. jo faktiskt ...

Steel City Anna sa...

Annika: så kan det nog vara. Det är också extremt svårt att förklara känner jag.