Vissa framsteg har skett. Jag har sett många spännande jobb och det har klarnat lite för mej hur och vart jag vill bo och leva i framtiden. Vad som lockar och vad som verkligen inte gör det.
Jag är fortfarande väldigt trött och samtidigt liksom uppe i varv hela tiden. Jag kan inte sova på nätterna några längre perioder. Att prata och skriva på svenska hela tiden kräver också viss energi vilket förvånar mej.
Efter många om och men hade jag en läkartid idag, som varade i en hel timme! I England får man en tiominutersperiod och då får man bara ösa ur sej fort som attan vad som är problemet. Och bara ett i taget! Har man flera åkommor så får man boka en annan tid. Jag satt och väntade på att få ett recept i handen och fick förklarat för mej att nej, det är bara att säga ditt personnummer, på vilket apotek som helst. Sen satt jag och väntade på den lilla påsen som man ger till den som tar blodprov på en och han sa att du bara tar en lapp och säger ditt personnummer då med.
En mobil har jag lyckats skaffa men ännu inget konto med en robot.
Reflekterade över några svenska saker som att alla på vårdcentralen hälsade med att ta i hand, något jag hade glömt. Att det finns ett akvarium i alla väntrum. Och att det finns arga tanter som stirrar irriterat på kölappsautomaten och sen muttrar att nu struntar jag i det här och stegar fram till receptionen och meddelar att nu får ni hjälpa mej bara.
Jag hjälpte en dam med att bära brickan på ett café och fick av henne en stjärna i himlen. Vi får se hur det blir med den saken men personalen var tacksam och bjöd på mer kaffe.
På biblioteket där jag blivit en stammis redan kommer titt som tätt ungar in och frågar försynt om någon speciell bok. Det är sådant som jag blir glad i hjärtat av.
Annars kräver det ganska mycket mod, det här att byta liv. Och tilltro och nerver av stål. Att släppa taget är mycket svårare än att klamra sej fast, även om man förmodligen blir ännu tröttare av det senare.
6 kommentarer:
Oj ja, nog krävs det mod alltid. OCH nog är det annorlunda fastän man tror att allt ska vara så hemtamt.
Jag förstår att du kan känna dig vilse ibland.
Verkligen.
Lyssnade på Karlavagnen idag när jag var ute och gick, från femte juni. Det handlade om utlandssvenskar, och också lite om att flytta hem till Sverige igen efter många år utomlands. Lyssna på det. DET var kul att höra.
Så bra att du inte känner dig stressad på vårdcentralen. Låter lite jobbigt med det engelska systemet även om jag förstår att du vant dig vid det.
SKA bli så intressant att höra var du hamnar sen, jobb och lgh!!
Gud så spännande!!!
Annika: det engelska systemet är pressat och det är så mkt mer folk också. Man fick alltid tid snabbt men då inte så mkt tid :) här är det kanske tvärtom. Jag får se.
Sverige har ändrats mycket sen jag flyttade. En helt annan jäkt o hets i stan men också en öppenhet som är positiv tycker jag, folk är aningen roligare :)
Ska kolla upp det avsnittet! Låter intressant.
Jag tycker det är konstigt att prata på svenska hela tiden när jag har varit på besök i Sverige. Har ju bara pratat engelska till 99% sedan jag kom till USA.
Jaha, man tar i hand på vårdcentralen. Inget jag minns från besök för länge, länge sedan. Skönt att det gick bra i alla fall.
Ja, det kräver mod att byta land och kasta sig ut i det okända. inte alla som vågar så kudos till dig. :)
Ja, du är modig!
Anne-Marie: det finns inte samma kultur med handskakning på det sättet just som hälsning i andra länder tror jag. Man kramas mer också som svensk när man hälsar även om man bara är bekanta. Jag liksom hoppade till på brittiskt vis en gång :)
Ja, att ställa allt upp o ner o bryta alla rutiner - även om man är aldrig så trött på dom, kräver himla mkt av en. Men jag känner mej hemma här, det gör jag verkligen, och jag kan vara liksom mer mej själv, vilket ironiskt nog var en av anledningarna att jag flyttade och pluggade i England. Jag kan tänka mej att det var ett mer akademiskt problem och den tiden är förbi. Men att få utmaningar och tänka fritt, det behövde jag och kunde i England. Nu är det ganska skönt att ställa sej med en nummerlapp bara och ha ett lugnare liv och så naturen nära. Det var inget jag uppskttade när jag var 20 men nu så :).
Elisabet: tack :)
Skicka en kommentar