En skvätt regn

Ikväll var det första gången sen jag kom hit som det regnade och även åskade lite. Jag skulle tro att det blir sol snart igen ändå. Jag fotade de mörka skyarna längs Strandvägen. Det är så makalöst vackert i sommarstockholm. Nu känner jag inte det där hugget i hjärtat att snart ska jag lämna det. Jag är här. Kvar här.

Det finns mycket som jag saknar med England. Människor som står nära såklart och min katt. Men den där känslan för platsen, som går rakt in i själen, djupare än att bara känna sej hemma för det gjorde jag när jag landade på Manchesters flygplats också, utan någonting bortom det, den känslan har jag här. Det är på sätt och vis en fysisk känsla av gamla minnen och nuets intryck, och samtidigt en inre visshet om att höra till.