De matchar så fint, Filifjonkan från mamma och min nya julklappskappa. Filifjonkan som är rädd för katastrofer men som när de kommer är lugn som en filbunke. Jag känner mej filifjonkig varje gång jag har jour - kroppen spänns i förberedelse, irritationen ligger i luften men sen, om och när det väl ringer, då är det bara att köra.
4 kommentarer:
Det blev ju alldeles otroligt tjusigt och matchat:-). Tänker på vilken styrka man har som ung. Såg i går att de sökte inom immunologin och transplantation på Ackis där jag arbetade i 10 år, ifall man skulle flytta tillbaka:-). Heltid förstås och sedan ständig jour och beredskap, dygnet runt, julafton som nyårsafton, helst ska man bo intill sjukhuset och stå beredd. Ett namn var från min tid och jag tänkte, hur orkar människan? Jag blev svettig bara av att läsa annonsen men då i din ålder gick det bra, fast jag gjorde inget annat än arbetade. De andra drog till fjälls på nyår och jag till sjukhuset, minns så väl. Och som du säger, man bara gör. Tur vi finns.
Å så fint!! Och som Filifjonkan är det nog många som är.
Hade ingen Filifjonka på sjukhusrocken, det skulle behövts och passat så bra som legitimationsbrosch;-) tror jag ska köpa en nu, hon är väldigt fin tycker jag.
Mamma: Filifjonkan är min favorit, men jag tycker också mycket av Muminmamman och Snusmumriken :) Jag tycker det är fantastiskt hur Tove Janssons lyckas fånga hela registret av personligheter och karaktärsdrag i Mumindalen. Egentligen orkar man ju inte med stressen och en dag ger antingen hjärnan eller hjärtat upp. Man får väl hoppats att man haft tillräckligt roligt och lyxigt innan dess ;)
Saltistjejen: ja, det är det nog, men det finns en hel del åt andra hållet också, som är lugna tills det blir kris och då får de panik och flaxar runt :) Det är nog bättre för hjärtat att vara så, då stressar man ju bara en kort tid.
Skicka en kommentar