tisdag 24 januari 2012

Promenadbilder från helgen

Ledigt lugn. Tid att titta på detaljer. Den där skylten på bänken, har jag aldrig tänkt på förrut.







6 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å sådana där skyltar på bänkar är det så roligt att gå och läsa. Det finns ju många sådana här i Central Park på bänkarna. Många är så fint skrivna. Vissa väldigt roliga och andra lite sorgliga. Ofta kommer man på sig själv med att man skulle velat veta mer om personerna som nämns på skyltarna. :-)

Monica sa...

Härligt! Känns lite som att vandra där själv och få se något vackert för ögat. Här är det snö som också är smutsig och inga solglimtar ens utan helt jämngrått. Man behöver inte så många färger om skulle ta och teckna och måla lite, bara olika nyanser grått:-)

Monica sa...

Varje gång som jag kommenterar så kommer ordverifikationen upp en gång till med nytt ord fast den första är skriven rätt, så lätt att tro att det är klart men nu tittar jag igen innan jag stänger fönstret. Är kanske "myndigheten";-) och kanske bara för mig, nu fungerar datum igen på min blogg efter lite pysslande.

Steel City Anna sa...

Saltistjejen: Ja, jag ska titta lite noggrannare numera :)

Mamma: Det brukar krångla ibland!

Elisabet. sa...

Såna där skyltar såg jag första gången i Lyme Regis när jag var där med yngsta dotter, min Anna.

Ååå, det var som små noveller .., eller nycklar till andra människors liv. Man ville bara veta mera.

Steel City Anna sa...

Elisabet: En inspirationskälla helt klart :)