Farbror Frost har varit här och det är en magisk morgon med pastellrosa dimma och florsocker på husstaken. Allting blir vackrare av frosten: en vanlig parkbänk, ankdammen, grässtrån, en vallmoblomma i plast. Jag går hela vägen till jobbet för ett par timmars extrapass, efteråt vidare till Weston Park. Körsbärsblommorna tappar kronbladen och fryser, men den ill-rosa kameliabusken blommar bara ännu mera. Den är så vacker, denna samtidiga bräcklighet och styrka.
6 kommentarer:
Himmelskt vackert! Nästan så jag kan se dig, mig och min pappa David följas åt med varsin kamera och se. Med delat intresse för frostblommor, vilda djur, alla växter, tänker ofta han är med vid stugan på landet, där i skogarna gick han med sin kamera om mornarna när jag var barn. Åh vad han skulle studerat dina foton och frågat mycket omkring dem, kanske han gör:-). Är det Endcliffe med lilla bron och tunt islager på sjön?
Nu slog du ditt personbästa igen ...., särskilt den näst sista bilden!
ordver. blir ralike
Jag säger me like
Tack Elisabet :)
Mamma: Den lilla dammen ar i Weston Park. Ja, jag och morfar ar nog ganska lika :)
Så VACKERT!! Jag älskar frost! Det är helt otroligt vackert. Många gånger ännu vackrare än snö eftersom det är så skirt och ljuset bryts helt fantastiskt i frostkristallerna.
Kram!!
Åhh, jag har aldrig sett en riktig levandes Kamelia!Så fin! ellem
Mamma: tack :)
Elisabet: Vad du är snäll :)
Saltistjejen: Tack! När frosten kom fick jag nästan lust att fira jul en gång till :)
Ellem: Tack! Jag är väldigt förtjust i den.
Skicka en kommentar