Melodifestivalfinal 2010

Imorgon smäller det. Jag ska titta på Melodifestivalen, inget kan hindra mej. Förutom Svt Play om de får teknik strul med live-sändningen på nätet. Det får inte ske!

Ska vi gå ut imorrn? undrar min kollega. Njaej, säger jag. Alltså det är svenska melodifestivalen. Hon ser misstänksam ut. Va? Ja, alltså jag måste kolla på den. Det är final.

Och jag saknar att vara i ett land där ett sånt här beteende är helt normalt.

Nu ska här tippas, det är alltid roligt att se sen om man haft fel eller rätt.
Startordning:

1. Darin
2. Pernilla Wahlgren
3. Andreas Johnson
4. Timoteij
5. Peter Jöback
6. Ola
7. Jessica Andersson
8. Salem Al Fakir
9. Anna Bergendahl
10. Eric Saade

Min tippade ordning:

Etta - Salem Al Fakir. Ettan, tvåan och fyran kan mycket väl byta plats. Jag är osäker. Vågar folk rösta på sånt här? Men det skrivs himla lite om Jöback. Kan det bli Salem? Jag tippar på det hursomhelst. Bara det inte blir Timoteij ... Jag tycker Annas låt är lite tråkig, men den är klart oskämsig att skicka till Oslo, vilket jag inte kan säga om föregående blomstergrupp.
Tvåa - Anna Bergendahl. Många verkar ha blivit förtjusta i denna dam. Men jag tror inte att hon vinner. Bara en känsla.
Trea - Timoteij. För att kom-kom-kom är sådär irriterande som bara jobb-jobb-jobb-iga blivande sommarhittar kan vara.
Fyra - Peter Jöback. I mitt tycke den finaste låten och den bästa rösten. Men tror folk glömmer bort att rösta på den.
Femma - Darin. Alltid nån som gillar Darin. Men den är lite för tråkig och så stönar han värre än Britney Spears på den gamla goda tiden.
Sexa - Jessica Andersson. Konventionell fin låt.
Sjua - Ola. Han har nog en hel del tio-åriga fans med egna mobiler att ringa på.
Åtta - Andreas Johnson. Menlös låt som ingen minns melodin på.
Nia - Pernilla Wahlgren. För att det är inte är 1993.
Tia - Eric Saade. Jag menar, han duschar på scenen.

Om jag själv får välja vinnare:
Salem Al Fakir eller Peter Jöback - kan inte välja!

Vem är er favorit?

Utflykt till Woodhouse

Ibland kan jag känna ett stort begär att åka buss av ren lust, inte för att man ska nånstans. Jag satte mej således på 52:an och åkte hela vägen till Woodhouse, en liten by ganska långt utanför stan. Det kändes ungefär som att komma till en svensk ort där alla känner alla, och jag fick många misstänksamma blickar på mej när jag började fota sevärdheter på torget. En turist i Woodhouse hade de nog inte sett på länge, om ens någonsin.
Mer och mer går det upp för mej hur vi svenskar och Yorkshireborna nog stammar från samma vikingablod, inte bara för att var och varannan gata har namn som innehåller thorpe (torp), crook (krok) och kirke (kyrka) utan för att mentaliteten är sådär härligt hård och om ingen har dött ska man inte klaga. Men medan England vårdar sina tusenåriga stenhus och skyddar nästan varje ruckel från 1800-talet så bygger vi nytt nytt nytt och likadant. Och för första gången på länge så tvivlade jag på vilket läger jag tillhör. Trots att jag är ganska gammelmodig av mej så kände jag att Woodhouse nog skulle må bra av åtminstone nåt litet kulturhus i glas eller en sensuell skulptur istället för den där skamstocken på torget. Nån liten förändring ska man väl kunna våga sej på under 700 år?

Typiskt gammalt hus
Traditionellt bageri
Traditionell pub500-årigt husSevärdheten, den första och sista: Ett kors från stadens födelse tidig medeltid fast själva korset har bytts ut så, hmm ...TorgetMinnesmonument från krigetRoligare än så var det inte!

In Wonderland

Alice i Underlandet går just nu på bio. Det är en alldeles underbar berättelse och britterna är som galna i denna klassiker. I söndags kväll var biosalongen helt proppfull ända fram till första raden och alla, alla vill se den här filmen och det pratas om den i alla medier överallt.

Skriven i en värld av strikta smågalna regler och restriktioner om en flicka i en tid då kvinnor mest behandlades som porslinsdockor att gifta bort, är Underlandet en insiktsfull spegling av samhället och individens kamp att utvecklas till en egen person med egen vilja. Filmen har gjort temat ännu tydligare genom att låta barnet Alice bli tonåringen Alice, påväg in i den låsta rollen som fru till en humorbefriad Lord, med ett hel trädgård full av påtryckningar att följa normen framför sej.

En tidlös historia om mod och förvandling, som är en av mina absoluta favoritböcker. Och filmen levde upp till alla förväntningar - rekommenderas!

Endast tomten är vaken

Stjärnorna gnistrar inte och glimmar men solen strålar och sprakar och himlen är helt klarblå. Tidig morgon vid spårvagnsstationen Crystal Peaks. Inte en enda människa så långt ögat når, en sällsam nåd i proppfulla ö-riket England. Jag tycker att sånna här kraftledningstorn är ganska snygga. Och en nästan tom spårvagn att skramla hem i är balsam för själen. Det är sånna där ljud som efter ett tag känns hemma. De allra första skakningarna i rälsen och dunket innan man ser spårvagnen komma runt hörnet: Dooo do do do dunkdodunkdodunk.

Tänk, ofta när man får frågan hur man mår och man inte vill svara bara 'bra' för att det vore att ljuga lite för mycket så säger man kanske att 'jodå, jag är lite trött', eller 'bra, fast jag är lite förkyld'. Om det är nånting negativt så sätter man alltid lite före. Men man säger inte 'jo tack, jag mår lite bra', eller 'jo, jag mår lite fint'. Fast en tjej jag känner med Down's gör det. Jag mår en liten bit bra, tack, säger hon, på ett självklart sätt och får ofta folk att le. Men det är verkligen inte ett dumt svar. Man mår förmodligen lika lite bra som man mår lite förkylt, och då kan man ju fokusera på det positiva utan att överdriva eller ens ljuga. Och precis så känner jag när jag står där och väntar på att spårvagnen ska komma dunkandes: Jag mår lite fint.

Folk- och bilfritt, sol- och himmelfullt

Var-dags-glädje.

Synnerligen snygga Sheffieldbyggnader

Gick en liten runda och fotade mindre självklara sevärdheter i stan som lyste upp i vårsolen och stod ut lite extra. Jag är mycket förtjust i den viktorianska eran och bättre ställe att bo på då får man leta efter!Den lilla grindstugan med sockerkristyr i Botanical Gardens
Det utomordentliga cafeet i nämnda park ...... och ett fönster ...... och en skylt vid ingången till detsammaGamla kvinnosjukhuset från 1877, numera tillhörande University of Sheffield Music DepartmentHärlig kyrktupp på ett gammalt hus som nu används som ungdomsgård
Sheffields stolthet Henderson's Relish
University of Sheffield - den första byggnaden med tinnar och torn från förra seklets börjanBastanta viktorianska rikemanshus
Eleganta Weston Park Museum från 1868 - det har redan planterats i rabatterna!
Enorma Mappin Building - en av universitetsbyggnaderna, byggd sent 1800-tal

Imorgon ..

... börjar nya säsongen av Saltön:



Underhållande, helt klart.

Vårpromenad

Himlen är så skarpt blå och kylan så isig att det nästan är smärtsamt att promenera i den vita vårsolen. Jag hör i huvudet det gör ont när knoppar brister. Frosten har lagt sej över de begynnande knopparna. Men snart blommar de ändå, det gör de alltid.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Karin Boye

Weston ParkBotaniska Trädgården