Dags för den fyrtiotredje delfinalen i Melodifestivalen: Andra Chansen. En snabb tippning av mej vem som vinner duellerna:
Pernilla mot Pain of Salvation
Pauline mot Crucified Barbara
Orsa mot NEO
Alcazar mot Jessica
Jag tror att NEO och Pain of Salvation går vidare till Globen. Jag har gissat ganska vilt nu, för ingenting verkar vara som vanligt iår. Slagdängigare låtar som Pernillas och Alcazars verkar inte gå hem alls och nu är de dessutom inte bara i en utdöende genre utan också inte särskilt bra.
Ska bli lite spännande ändå att se hur det går. Och den här imitationen kan nog bli rolig!
lördag 6 mars 2010
fredag 5 mars 2010
Våryresång
Det är vår och fredag. Då kan man få för sej att lyssna på sånt här:
Vårtecken
torsdag 4 mars 2010
Knähundar?
Gissa vem som ser fram emot den här debatten ikväll:
Kan bli intressant.
Kan bli intressant.
onsdag 3 mars 2010
SM i roliga dialekter
Jag har precis tittat på kvällens Debatt avsnitt i det digra ämnet Melodifestivalen. Lyssna på Bert när han säger Sarah Dån Fin-er.
Och den välartikulerade shlagernörden och så webtyckaren med den fina skånskan. Kufen från p3 som säger typ och liksom hela tiden och den ännu större kufen från var han nu var ifrån med underbar dialekt.
Och Bert, jag förstår dej. Mera melodi, mera schlager. Abba VAR bäst.
Och åh vad det är roligt att vi debatterar detta i vår finaste kanal.
Och den välartikulerade shlagernörden och så webtyckaren med den fina skånskan. Kufen från p3 som säger typ och liksom hela tiden och den ännu större kufen från var han nu var ifrån med underbar dialekt.
Och Bert, jag förstår dej. Mera melodi, mera schlager. Abba VAR bäst.
Och åh vad det är roligt att vi debatterar detta i vår finaste kanal.
tisdag 2 mars 2010
Maslow's trappa
Psykologer. De gillar att prata om Maslow's behovspyramid. Av diverse anledningar har jag spenderat dagen med både den och psykologer idag. Intressant är, vilket min kollega påpekade, att kärlek kommer på tredje plats. Det är bara en ide, det här med pyramiden, sa psykologen. En teori, fyllde terapeuten i. Nånting att utgå ifrån, sa sjuksköterskan. Fast ni ju lär ut detta till oss, sa kollegan, det måste ju innebära att det ligger nånting i det? Jo, sa psykologen. Om man är i ett rum utan luft så bryr man sej inte om någon älskar en. Så är det.
Är man törstig vill man bara dricka.
Är man hungrig vill man bara äta.
Kan man inte andas så vill man ha luft.
Lite mindre självklart kommer sex på det första trappspeget, medan sexuell intimitet kommer på tredje tillsammans med kärlek.
Så är det, sa de allihopa.
Är det så? Jag läste om den här pyramiden i gymnasiet och ägnade inte så mycket analys åt den då. Det låter ju liksom vettigt.
Men jag tänker mej nu, att om jag vore törstig och hungrig och instängd i ett rum med lite syre så skulle jag kanske lägga mej ner på golvet och sluta kämpa, om det inte fanns nån kärlek, nånstans för mej.
Man skulle nu kunna blanda in religion i det här men det får ni fylla i själva. Man skulle också kunna tänka på begrepp som att offra sej för konsten. Eller att följa ett kall oavsett konsekvenserna.
Tänk, det var en sådan fundamental skillnad i hur man ser på saken. Att vifta bort det som en teori men samtidigt mena att så här är det ju, och att fundera på vad det verkligen innebär att tro på den. Utan att blinka bläddrade jag förbi och lärde mej som hastigast om behovspyramiden i gymnasiet, och var beredd att köpa den nu också. Det var så mycket annat som pockade i mitt huvud. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att detta är nånting viktigt. Det säger nåning om en människas hela livsåskådning.
Att veta om att jag är värdefull och att jag är sedd. Att veta om att det finns en mening med att finnas till. Har jag ingenting annat så har jag det. Och nu blev det visst lite religion iallafall.
Är man törstig vill man bara dricka.
Är man hungrig vill man bara äta.
Kan man inte andas så vill man ha luft.
Lite mindre självklart kommer sex på det första trappspeget, medan sexuell intimitet kommer på tredje tillsammans med kärlek.
Så är det, sa de allihopa.
Är det så? Jag läste om den här pyramiden i gymnasiet och ägnade inte så mycket analys åt den då. Det låter ju liksom vettigt.
Men jag tänker mej nu, att om jag vore törstig och hungrig och instängd i ett rum med lite syre så skulle jag kanske lägga mej ner på golvet och sluta kämpa, om det inte fanns nån kärlek, nånstans för mej.
Man skulle nu kunna blanda in religion i det här men det får ni fylla i själva. Man skulle också kunna tänka på begrepp som att offra sej för konsten. Eller att följa ett kall oavsett konsekvenserna.
Tänk, det var en sådan fundamental skillnad i hur man ser på saken. Att vifta bort det som en teori men samtidigt mena att så här är det ju, och att fundera på vad det verkligen innebär att tro på den. Utan att blinka bläddrade jag förbi och lärde mej som hastigast om behovspyramiden i gymnasiet, och var beredd att köpa den nu också. Det var så mycket annat som pockade i mitt huvud. Men ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att detta är nånting viktigt. Det säger nåning om en människas hela livsåskådning.
Att veta om att jag är värdefull och att jag är sedd. Att veta om att det finns en mening med att finnas till. Har jag ingenting annat så har jag det. Och nu blev det visst lite religion iallafall.
måndag 1 mars 2010
Ärlighet varar längst
Den nya tidens badboy har inte guldsmycken eller ett namn av typen Snoop Doggy Dog. Den nya tidens badboy liknar mer Sandys älskling i Grease eller Elvis som ung. Här är han - välartikulerad, intellektuell, mammaspojkeaktig med 50-talsfrisyr:
Så mycket rabalder denna till synes rara gosse har åsamkat. Han har sagt både det ena och det andra som inte är så finkänsligt. Och orsakat moralramaskri och stor debatt.
Tänk, i denna tid, att det är så lätt att provocera med att bara vara ärlig om än på ett kanske dumt och onyanserat sätt. Men nu börjar medierna försiktigt undra, om det inte är roligare, kanske till och med viktigare och hoppfullare, med en ärlig, burdus och verklig kändis än stöpta dockor som påstår sej älska alla människor, ger bantningstips och gör reklam för shampoo.
Jag ser fram emot att få höra mera av den unge herrn. Han påminner mej om en annan John: John Lennon, och det säger man inte varje dag.
Så mycket rabalder denna till synes rara gosse har åsamkat. Han har sagt både det ena och det andra som inte är så finkänsligt. Och orsakat moralramaskri och stor debatt.
Tänk, i denna tid, att det är så lätt att provocera med att bara vara ärlig om än på ett kanske dumt och onyanserat sätt. Men nu börjar medierna försiktigt undra, om det inte är roligare, kanske till och med viktigare och hoppfullare, med en ärlig, burdus och verklig kändis än stöpta dockor som påstår sej älska alla människor, ger bantningstips och gör reklam för shampoo.
Jag ser fram emot att få höra mera av den unge herrn. Han påminner mej om en annan John: John Lennon, och det säger man inte varje dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)