 |
| Synnerligen läskig grav ... |
 |
| Urgammalt kors |
 |
| Pestdoktorn |
 |
| En av gravarna som har fått stå kvar i trädgården vid en stuga. När pesten härjade som värst 1666 var man tvungen att begrava offren nära bostaden. |
 |
| En stor stenbumling som markerar gränsen mellan byn Eyam och nästa by, Stoney Middleton. Hit men inte längre fick man gå, eftersom invånarna i Eyam satte sej i frivillig karantän för att förhindra att pesten spred sej. I hålen lämnades mynt dränkta i vinäger som betalning för varor som levererats hit från andra byar. |
 |
| En speciell gravplats högt uppe på en kulle. Mrs Hancock släpade sina döda familjemedlemmar hit och begravde dem i ett försök att förhindra att pesten spreds. Själv överlevde hon och flyttade när pesten var över in till Sheffield. |
 |
| En kuslig stämning råder här och kanske nästan ännu mera på vägen upp hit |
 |
| Detta par var förälskade och förlovade när pesten bröt ut men fick inte träffas på grund av att flickan var från Eyam och inte fick lämna byn. De ropade åt varandra över en dal i hemlighet om kvällarna. En kväll dök hon inte upp ... Hon dog i april 1666. |
 |
| Skamstock |
2 kommentarer:
Verkligheten är värst, det verkliga livet som pågår och pågått. Och är det inte pest så ser människan till att det blir ett vansinne på annat sätt. Ja det räcker som Halloween att tänka på.
Mamma: ja, det ar tillrackligt laskigt redan!
Skicka en kommentar