En promenad genom dalen Limb Brook Valley från Peak District till Whirlow och sen är det nerförsbacke hela vägen hem. Mycket bättre än att gå åt andra hållet uppför kullen. Solen trollar med vattenytan och jag stannar och ser på detta konstverk en stund. En giantisk och lurvig hund parkerar sej intill mej en stund och en liten tant kliar den på huvudet och säger med mild röst att kom nu lilla vännen, men hunden tittar bort och sitter kvar, och jag frågar om hunden inte mår bra och hon svarar att jodå, den är bara ohyggligt envis och nu vill den gå åt ett annat håll som den vet blir en mycket kortare väg. Hunden tittar lite vädjande på mej men sen går de iallafall igen, tanten och hunden, och jag tänker att hundar är himla roliga figurer. Då har jag dessutom utöver denna träffat en liten pudel som insisterade på att åka med sin matte i rullstolen varje gång hon satte sej i den för att vila benen, och mannen fick efter ett otroligt effektivt ynkligt ynk köra både fru och pudel på den hoppiga stigen.
 |
| Ser ut som en hand |
8 kommentarer:
Vilka underbara bilder!!!
Och trevlig liten historia.
Ha en bra weekend!
Så vackra foton! Och vad vackert ljus som silas bland grenarna.
Mamma: tack! ja, det blev jättevackert när det speglades i vattnet.
Lena: tack :) hundar är roliga. Bilden av den nöjda pudeln i rullstolen ska jag inte glömma :) detsamma!
Så vackra bilder! Kom precis ihåg att den av de många uppgifterna vi hade då jag studerade i England var att undersöka hur vandringsleder blev påverkade av oss människor då det gällde erosion, och hur vi kunde motarbeta det :)
Ann: intressant! Jag hoppas verkligen att vi inte sätter för djupa spår i naturen och att den bevaras länge, länge till!
Jättefina bilder!!
Marina: tack :)
Skicka en kommentar