Cats!

Det har varit en supertrevlig kväll med musikalen Cats här i Sheffield på the Lyceum Theatre, direkt från London Palladium. Jag har varit på musikal i London flera gånger och det har sin charm, samtidigt är det himla smidigt när de kommer hit!

Jag har längtat så länge efter att få gå på denna musikal. När jag var tonåring höll jag på mycket med musikal, dans, musik och teater och "Memory" var alltid en populär sång att öva in - så svår att sjunga fint. Det kunde kvällens stjärnkatt göra mycket bra, fick rysningar när hon tog i ordentligt i den sista versen: Touch me, it's so easy to leave me ...


Ungefär såhär var det ...

Föreställningen fick stående ovantioner och det var mycket klappande och dansande i publiken även under flera av numren - har inget minne av att man gör så i Sverige på musikal direkt men minns inte riktigt. Här har jag varit med om det flera gånger och det är jättekul. Katterna sprang runt en hel del i publiken också, krafsade lite och buffade på en om man satt nära scenen. Först tyckte jag att det var lite svårt att komma in i musikalen och första gången det stod en människa i katt-tights och stirrade på mej, slickade sej på handen och nosade lite i luften så kände jag att jag ville fnissa lite liksom, och började oroa mej över dansarnas psykiska hälsa för det fanns inga tecken alls på att nåt glimtade till i människoögonen att jo, jag vet att jag är en människa med tygöron som klätt ut mej til katt, utan blicken var helt tom, och ganska kattlik faktiskt. Men efter ett tag kom jag in i det och glömde bort de något absurda premisserna för musikalen.

Dansarna var extremt duktiga verkligen och jag gillar detaljer som att två katter alltid satt i par och gjorde alla rörelser likadant, även när det var någon av de större stjärnorna på scenen som hade ett nummer och de var i bakgrunden. Eller en katt som hela tiden sträckte ut sej och log upp mot öronen sådär som katter gör när de är riktigt nöjda. De hade verkligen sina karaktärer och jag räknade till minst 20 katter mest hela tiden på scenen. De slappnade inte av en sekund.

Nu är jag hemma med min egen goskatt som haft en kväll för sej själv och var så glad att hon fick sällskap. Jag läser dikterna av T S Eliot och det var en överraskning att musikalen var så trogen hans texter, det hade jag inte trott. De är så bra! Jag älskar att den här stela nobelpristagargubbstrutten skrivit sådant här. (Fast han var allt annat än tråkig, det kan man läsa om här till exempel.)