En dag att minnas. Det är i år hundra år sedan första världskriget startade så den här dagen uppmärksammas än mer än vanligt i England och många andra länder. Världen är oroligare än någonsin, så det är också en dag att försöka tänka framåt. Jag tänker på vad en läkare sa i Anne Lundbergs fina program Landgång: En människa kan inte förändra världen, men man kan förändra en människas värld.
Jag tycker för varje år att det blir allt krångligare att förhålla mej till denna dag, med pompa och ståt och hjälteförklaringar, och så denna oändliga sorg. Det är inte okomplicerat att bära vallmon som symbol, men jag gör det ändå. Här kan man läsa mer om Remembrance Day och The Royal British Legion.
4 kommentarer:
Här i Frankrike kallas dagen för l'Armistice eftersom den 11 november var Stilleståndsdagen 1918 och slutet på första världskriget. Det är helgdag och sedvanliga ceremonier med kransnedläggning vid okände soldatens grav vid Triumfbågen och senare vid andra monument. Också här har man hela året Moriuppmärksammat att det är hundra år sedan "la grande Guerre" bröt ut. Jag tycker nog det är bra att man med värdighet minns dessa gräsliga krig som en påminnelse om fasorna om inte annat. I Tyskland uppmärksammar man av naturliga skäl inte dessa olika dagar alls.
Ja så kan man tänka som den läkaren, tänkte ge julklappar till de som sitter i det regnvåta i så många timmar att då har "svensken" för länge sedan fått sluta sin arbetsdag med hög lön relativt till övriga EU vilken sysselsättning hen än har här. Förutom pengar och något att äta att de också får en gåva.
För övrigt är världen mycket komplicerad och orolig, nästan hälften av Sveriges tonåringar mår dåligt och är deprimerade för att inte tala om alla deprimerade vuxna. Att tonåringar är det hör nog till utvecklingen så man ska inte diagnosticera för mycket, om de stannar i hopplösheten beror nog mycket på vilka vuxna de har omkring sig även om man gärna vill politisera det med att de vet inte om de får jobb, då får föräldrar ge dem lite framtidstro och att vi måste anstränga oss, börja med att göra det bästa av skoltiden t ex, och sedan kan vi ju alla försöka relatera till alla dem som saknar tak över huvudet, mat, vatten, ligger i regnvåta tält om nätterna och blir hotade och slagna, här! Småbarn i kalla bilar utan tillsyn om dagarna, eller alla dem på flykt på annat sätt som kommer hit med bara kläderna på kroppen men utan skor, flera barn lämnade bakom sig, döda eller övergivna, människor som haft det precis som många svenskar för en liten stund sedan. Stora fina hus, flera bilar, högutbildade, framgångsrika och nu måste fly för att de inte har "rätt" inriktning på sin tro eller något annat som politik. Eller pga av ren galenskap. Vi ser idag med det som pågår att vi också kan drabbas av galenskap fast svensken i gemen har hemskt svårt att inse det. Men det är ändå väst som startade de två våldsamma förödande världskrigen, är kluvet att minnas för dem som var drabbade, hoppet får leva att inga fler länder eller nationer är lika galna men mycket ser illa ut. Så vackert på ett sätt att minnas var och en som man gör med en blomma, att det lever kvar.
Ja, det är ganska stor debatt här i Sheffield som är lite mer vänster politiskt än många andra städer. Men ska man se en krånglig värld i svart och vitt så nog är jag glad att inte tyskarna vann kriget. Sen är det djupt tragiskt att historien upprepar sej.
Monet: ja, det är ett fint sätt att uppmärksamma det, med vallmon. Trots kluvenhet bär jag en varje år, just för att hedra.
Skicka en kommentar