Jag övertalar maken att en utflyktsdag är att föredra istället för stranden. Han är inte överförtjust, men lockas av picknick och äventyr när jag visar olika brochyrer. När vi är 600 meter över havet på slingriga vägar mellan vulkanerna blir det lite för äventyrligt för mej, men utsikten när vi kommer fram till Lanzarotes nordligaste udde är värt det. Den är magnifik. Otrolig. Jag drömmer om att bo i hamnen på den lilla ön Graciosa, som jag tycker låter som namnet på en pizza, ha en trädgård full av kaktus och hibiskus och en liten restaurang. En liten båt, en sju åtta katter och en välfylld bokhylla. Den som lever får se.
När vi tittat färdigt på utsikten åker vi till en undervattenslagun vilket även detta är fantastiskt. Blommor, självlysande krabbor, ett stort museum om vulkaner, massa ställen att fika och äta på.
På väg hem stannar vi vid olika vinodlingar i den svarta sanden. Det känns som vi har varit på en annan planet.
Utflyktsplatserna Mirador del Rio och Jameo del Agua kommer få egna inlägg för det förtjänar de!
 |
| Solnedgång från balkongen |
 |
| Vinodlingar |
 |
| Ett hus överväxt av blommor förevigades genom bilfönstret |
 |
| Det är här jag ska bo |
 |
| Eller kanske jag flyttar in här på hotellet. |
4 kommentarer:
Intressant och roligt med kreativa människor både där och här:-). Tack för att vi får utforska ön vi också, spännande landskap och så vackra foton du tar!
Annorlunda med den svarta sanden!
Kom inte min kommentar med här tro?
Freedomtravel: visst är det häftigt!
Mamma: tack :)
Skicka en kommentar