Resan fortsätter med barnskrik, plats bredvid toaletten som används flitigt med mycket dofter på köpet, ljumma vita bönor i pytteask till lunch. Så den totala kontrasten när vi landat och flygplanets dörrar slås upp: det ögonblickliga leendet hos samtliga passagerare när den 30-gradiga värmen omfamnar oss. Det spanska lugnet på Arricife, det är så långt från Manchesters hets man kan komma. Inga vakter. Tullens lilla box gapar tomt. Inga köer. Passkontrollanterna blinkar och gör tummen upp till alla barn. Vamos a la playa spelas i högtalarna.
Vi hittar hyrbilen utan problem, lyckas tanka på spanska, checkar in på samma hotell där vi varit två gånger förr, packar upp, är nöjda med rummet, äter en påse nötter och åker till stranden. Sitter i två timmer och bara tittar mot horisonten tills solen går ned. Lyssnar på ljudet av höga vågor. Doppar fötterna. Maken somnar på sitt badlakan med händerna knäppta på magen.
Sen handlar vi mat och jag gör iordning skapliga tapas som vi äter på balkongen. Sen somnar vi på studs. Det sista jag tänker på innan jag somnar är att jag saknar katten.
 |
| Uppackning av nödproviant ifall vi skulle festa upp pengarna ... |
 |
| Utsikten från hotellrummet |
 |
| Vägen hem från stranden. |
4 kommentarer:
Härligt! Inte starten fast då kändes allt bra när jag vinkade av er genom vardagsrumsfönstret, som tur var kände jag inte till allt, som avsaknad av pass för en viss herr make:-) och inte heller att trafiken var så rent otrolig denna tidiga morgon, och inte att det var orkan, men en lättnad när du smsade landning och sen vet jag att det var solsken hela veckan:-). Vackra härliga foton du tagit! Och underbart ni fick denna fina vecka!
Verkar skönt, trots en kaotisk start! Jag är i Andluciai södra Spainien sedan ett bra tag, mest jobb men nu äntligen ledigt! Känner igen tapasen, underbart! Intressant med julmarknaden i England! Ha det bra!
Ser helt underbart ut och mästerlig beskrivning av flygresan ,-)
Mamma: nej tur vi inte visste då hur resan skulle bli :) men ja man glömmer sånt när man kommer fram. Nästan ;)
Lena: Det låter härligt! Jag har tappat räkningen på hur många spanska korvar vi åt ... Så gott.
Elisabet: ja det var härligt när vi kom till stranden. Fick även en del bekantskaper på planet med de klagande männens fruar. Jag tänker ibland att vi kvinnor skulle kunna ta över världen lätt som en plätt.
Skicka en kommentar