Det är jobbigt och tufft på många plan att gå igenom en skilsmässa men jag tänkte skriva just om det rent praktiska. Det känns som att England befinner sej på medeltiden när det gäller detta liksom mycket annat. Det är dyrt, komplicerat och tar hemskt lång tid. Vi väntar ännu på det avslutande dokumentet, decree absolute.
Vår skilsmässa borde vara den enklaste i världen. Vi har inte blandat in några advokater, vi är på intet sätt osams, vi har inga barn och huset sålde vi och delade lika på innan vi ens inledde skilsmässan. Bara själva ansökan kostar nästan 6000 svenska kronor. Sedan ska man välja ett skäl till varför man vill skilja sej och det finns mycket regler om vad man kan ange och inte. När allt detta är ifyllt så ska man svara på en ny blankett efter några månader att man fortfarande finner alla dessa skäl giltiga och fortfarande vill skiljas. Efter ett evigt väntande får man då förhoppningsvis ett decree nisi, alltså att en domare i peruk klubbar att hen inte anser att det finns något skäl att skilsmässan inte kan gå igenom. Sedan måste man vänta den mycket specifika tiden sex veckor och en dag innan man kan ansöka om det slutgiltiga dokumentet som bevisar att äktenskapet är upplöst. Detta är sedan medeltiden då kreti och pleti hade denna tid på sej att lägga sej i. Det är faktiskt inte klokt överhuvudtaget. Men snart är det över. Gifta mej igen kommer jag nog tänka mej för både en och två och hundratvå gånger innan jag gör. Jag känner mej precis som drängen Alfred i Emil i Lönneberga när han säger till Lina att det där gifteriet, det tror jag vi tar och skiter i.
8 kommentarer:
Oj, det låter komplicerat och framför allt: krångligt! Här går det ju desto snabbare - svisch bara -. I tjugosju år var vi gifta, mina barns pappa och jag och trots frierier från pv, så har jag svårt att tänka mig ännu ett giftermål, oavsett hur bra man har det tillsammans.
Elisabet: jag blir matt bara av att tänka på det. Så mycket som är så förlegat här.
Ja här kan man göra det på nätet så är det klart. Och jag tror för det att det är lika grundligt genomtänkt men gör det ju lättare på alla sätt än att fortsätta ett år till med allt vad det innebär med ekonomi m m fast parterna lever var och en själva. Och ni som hade löst allt innan också och sålt huset som brukar vara det stora problemet och som folk, (britter), tragglar med i tio år till innan de är överens. Jaja, jag säger bara det. Är nåt lurt och det finns pengar att tjäna på folk för de flesta måste ju dra in advokater också, ja de är med i alla affärer tycks det. Att de är med vid husförsäljning även om huset säljs varje år och ska göra sin bedömning varje gång och få stora summor. Är det också något från medeltiden? Lite trött att tänka på allt och hur ska då inte du vara, men du hämtar kraft där det finns.
Och skönt att du betar av allt vartefter, det ska bli bra!
Elisabet, varför inte?
Hojta så kommer jag och fixar det!
Cecila och Elisabet: oj, nu blir det svårt att säga nej ;)
Mamma: absolut, det är fuffens. Och få människor kan tänka själva och jag får vara glad att jag kan det åtminstone ;)
Lite som här, tror jag. Beroende på delstat. Ingen lätt match, och långdraget seg. OCH dyrt.
Ja, det är bara ngt som hag hört av andra, men likt låter det.
Inget kul, Anna.
USCH att det ska vara så svårt om man går på "goda grunder", inte har barn, delar tillgångar. Larvigt att det ska vara sååå segt.
hemma i Svedala behöver du ju inte gifta dig heller när du träffar en ny, samboskap går tipptopp. Fast vem vet, du kanske trasslar dig iväg igen? Never say never ;-)))
Din katt alltså. Jag är så impad över hennes ålder, och att hon mår så pass bra som hon verkar göra. Bor hon med ditt ex alltså?
Ha en fin måndag nu!!
Annika: larvigt är ordet. Stressigt också. Exet är praktiskt och ekonomiskt lagd iallafall som jag själv :) skönt att inga advokater drogs in etc.
Precis, känns mkt vanligare o 'säkrare' att vara 'bara' sambo i Sverige. Haha det tror jag verkligen inte men den som lever får se.
Också impad över kissen. Ja, hon bor där o jag kommer på kattvisit :)
Skicka en kommentar