tisdag 17 april 2018
Minnen
West Street i skymningen. Här bodde jag i flera år och jobbade ännu längre. Gått här otaliga gånger. Jag äter middag på favoritrestaurangen med en vän från den tiden och känner så mycket jag kommer sakna att kunna göra det. Samtidigt är det mycket som det är skönt att kunna lämna bakom sej. Bitterljuvt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så roligt det var där och fint med parken att slå sig ned i. Och smågatorna runt om med alla roliga ställen, jag var så hipp så länge utan att veta om det men så läste jag att hippa Londonbor gjorde helgutflykter hit just till dessa kvarter:-), jag köpte två inramade foton av en konstnärsfotograf en gång men inte satt upp dem efter renovering för då såg jag att du tagit bättre och mer konstnärliga så satte upp dem istället. Och tänk när plötsligt en kille ropade på far din i en restaurang, han hade blivit undervisad av honom här hemma och ropade med namn:-). Ja så fina matställen det är också. Och älskade din mataffär i huset.
Väldigt mysiga kvarter men jag fick se upp med spårvagnarna, livsfarliga så jag var extremt noga med rött ljus som alla andra gick emot.
KAN så förstå att du går igenom alla sorters känslor nu.
Du kommer alla gånger att sakna mycket när du åker. Du har ju verkligen levt där, bott där och haft ditt liv där.
Inget man bara kan lämna med en axelryckning. Så tillåt dig att känna allt detta fastän det är melankoliskt, skönt och jobbigt på samma gång.
OCH nu när du ska säga upp dig och allt ...
Precis, det är bra att har fullt upp med vardagliga ting. Vilken god lasagne förresten. MUMS!
Anna, vilken FIN prinsesstårta du gjorde, wawawoooom så fin!! DU är GRYM!!
Mamma: ja, det var många år här. Känns konstigt att tänka på nu.
Annika: haha ja mat är en källa till glädje i min värld :)
Ja, det känns konstigt att avsluta allt nu och jobbet har jag ju bytt nyligen, hade helt andra planer för detta året i början på det. Saker kan ändras snabbt.
Men det känns rätt att flytta. Politikerna här i landet gör mej mörkrädd. Ibland tycker jag nästan att Trump är mer normal :)
Det här med att bryta upp, om än inte från ett annat land, är så dubbelbottnat. Sista månaden i Ystad liksom insöp jag allt av det jag tyckte så mycket om. Möllers café femtio meter bort .., Sandskogen .., havet, stranden .,. Marinan där jag brukade äta billig middag nån gång per vecka den där första tiden som pank ensamseglare.
Det blev så oerhört påtagligt att det fanns så oändligt mycket som jag tyckte om.
Du har skrivit så oändligt mycket gott om Sheffield och allt runt omkring och alla vänliga busschaufförer och nunnan på bussen ..., så det blir säkert ett litet - eller stort - rum i ditt hjärta som finns kvar för alltid.
Modigt med en nystart.
Och att du kommer att klara det galant, är jag övertygad om.
Jag hoppas bara att vi tar emot dig på allra bästa sätt.
Elisabet: att flytta från Sverige var på ett annat sätt, jag var ung och oroade mej inte så mkt. Nu är det en helt annan sak, och ett helt annat liv som packas ihop. Den här staden finns kvar och mina minnen med. Det är nödvändigt snarare än modigt med en förändring. Man drar sej ju in i det längsta för sådana stora beslut. Men när det väl är taget brukar resten falla på plats. Det ska bli skönt att vara i ett sammanhang som inte kräver så mkt av mej och där jag kan vara bara Anna som jag är. Bland människor som känt mej hela livet.
Skicka en kommentar