Höst i Botanical Gardens

Första oktober invigdes men en promenad i Botanical Gardens. Det var solsken och varmt och jag kan inte bestämma mej för om parken är vackrast i vårskrud eller höstskrud, klicka här för att se vårfoton. Ekorren är med överallt iallafall!

Innanför entren - blossande rött och gult
BarrskogsdelenKonstiga oranga blommor och cikoria bland höstlöven
Skira blad
Utsikt över stadskärnan
Min kompis ekorren stirrar argt när min kamerablixt fick henne att tappa den med möda framgrävda nöten!

3o dagar har november, april, juni och september

September är alltid en trevlig månad. Jag undrar om det kanske kan bero på att den är kort, och lite halvsomrig. Men framför allt tror jag att det hör ihop med det gamla skoltänket, att en ny temin startar. September har ofta varit en spännande och pirrig månad. Första dan på universitetet skedde i september. Första gymnasieveckorna likaså. Nya möten och nya kunskaper. Denna september har varit en typisk nystartsmånad i och med det nya jobbet. Mycket att smälta. Men jag börjar få lite rutin på det där med nystarter nu. Det är tredje gången jag byter lag på jobbet. Jag har börjat på nytt två gånger här i England, första gången kom jag helt ensam, andra gången hade jag min man här men han var också den enda. På Lärarhögskolan började jag nog en ny kurs med nya människor minst 20 gånger. Undervisade i minst 10 olika klasser. Min förre chef frågade idag hur det går för mej och jag började ventilera det ena och det andra. Men hur går det med personalen, att leda dom? Samarbetar dom? Jasså, dom, sa jag. Det har jag inte ens tänkt på, det går av sej själv. Jag minns att jag redan som riktigt liten tänkte, om jag skulle åka på läger eller så, att alltid hittar jag nån att prata med. Och gör jag inte det så pratar jag med mej själv. Det sistnämnda behövde jag sällan. Men jag tror att om man tänker så förenklar det saker och ting, man blir inte så nervös, det är liksom inte hela världen. Så jag känner positivt inför de kommande månaderna. Jag fokuserar på praktiska ting, och resten har jag tilltro till kommer lösa sej. Nästan varje grej som jag har känt att här kommer jag och bestämmer, nu blir nog nån sur, så har jag istället mötts av att gud vad skönt att du orkar ta tag i det där, det känns mycket bättre när vi har en regel att luta oss mot.

Idag har varit en ypperlig vacker dag att avsluta september med. Alldeles strålande sol och jag har hunnit med enormt mycket på denna lilla dag. Förkylningen börjar ge med sej och det är som nån har sagt, att när man är frisk har man tusen önskningar men när man är sjuk har man bara en - att bli frisk, och det må gälla även för en futtig förkylning. Till och med ett sjukhusbesök som jag annars hatar blev riktigt trevligt på grund av en härlig blodprovstagerska som alltid känner igen mej för att jag alltid inleder med att säga "jag kanske svimmar", vilket hon tycker är roligt. Det är alltid fint med en varning menar hon. Skärp dej kvinna! sa hon idag och skrattade. Och då gick det bra.

Jag hoppas på att oktober blir en lika spännande, men gärna mindre omvälvande månad!

Ankan - stekt eller kokt?

En dag hemma ynklig och sjuk bidrog med den positiva möjligheten att kunna uppdatera mej i svensk medias senaste älsklingsämne - Hollywoodfrun Anna Anka. Jag har sett alla tre delarna av Svenska Hollywoodfruar på TV3 Play samt intervjun med Skavlan. Från att i den första delen av Hollywoodfruarna tycka att Ankan var en elak och obehaglig tant har mina känslor för denna dam gradvis utbytts mot sympati och nu efter att ha lärt mej om hennes bakgrund som barnhemsbarn närmast tycker jag synd om henne. Det är inte snällt av Sveriges Television att trycka ner henne i en grupp bestående av besserwissern Henrik Schyffert, två intellektuella journalister och geniet Jay Z, som är så uppenbart begåvad och len i truten att han kan bli förlåten vilka grodor som helst - medan Ankan inte har mycket att bygga upp sina resonemang med, det är ju just därför hon är så bra TV. Vid första anblicken kan Anna Anka verka vara den största cynikern, men tittar man lite närmare så ser man att det naturligtvis är de som vill utnyttja henne i TV som står för den grövsta cynismen. Och vad beträffar hennes fans så har de inte tänkt särskilt långt alls, så de kan lämnas utanför all analys.

Anna Anka är en parodi på sej själv, förmodligen till och med medvetet för att få uppmärksamhet, och istället för att skratta åt henne, eller hålla med om hennes traumatiserade åsikter skulle vi kanske bara låta henne vara, helt enkelt. Programmet är trots allt inte bara tomt, kallt och hårt. Titta bara på husfrun som istället för en tjusig handväska köper en kyl full med godis till barnen och slår in den i presentsnöre. Det kan man skratta lite snällt åt. Men att skratta åt Ankan, det gör bara att vi gräver en allt djupare grop som vi själva faller ner i. Och dessutom, är inte det beteendet lite ..., tja, ungefär i stil med fru Anka, liksom elakt, osmakligt och väldigt sorgligt? Och så ger det henne rätt i att svenskar gillar att trycka ned den som sticker ut ur "The box" som Ankan menar att Sverige sitter i, samt bevisar att den svenska avundsjukan lever och frodas. Och är det inte väldigt svenskt att på storebrorsvis trycka ner Anna i soffan och berätta för henne att så här ska man tycka, och såhär tycker vi i det här landet för här har vi minsann inga tjänstehjon längre. Samtidigt som idioter i publiken applåderar åt att män inte borde umgås med sina egna barn. Och det är väl också så typiskt svenskt, att applådera åt nåt bara för att det är osvenskt, vad det än är, och därmed bättre än våra mellanmjölksåsikter? (Har förgäves försökt hitta en sketch på youtube med Reuter och Skoog när Reuter har varit i Danmark och glatt berättar hur så himla mycket bättre det är där).

Det är synnerligen ett intressant program, detta Hollywodfruar. Men mer på grund av vad det säger om oss, än om dem.

Pressen!

Storfavoriterna i X Factor inför Bootcamp och vidare till the Judges' houses föll under pressen och gjorde inte särskilt bra ifrån sej, medan de som gjorde halvdana första auditions var fantastiska. Denna tjej är min favorit! Tänk vad press kan göra med folk, positivt och negativt, hur mycket talang man än har ...



Ollie gick vidare en inte med den glans alla hade förväntat sej ...

Över 16?

Jag har råkat ut för den årliga höstförkylningen och jag har för länge sen slutat att vara rädd för piller och kämpa på med apelsiner och honungsvatten utan köper rejäla grejer. Lemsip är en ljuvlig mix av förmodligen halvfarliga kemikalier som tar bort täpptheten i näsan, lindrar värk och feber samt hosta och halsont. Nyss när jag betalade så tyckte jag att kassörskan tittade lite konstigt på mej och så sa hon jo du är väl över 16? Jag kopplade inte alls men svarade att jo det är jag ju. Sen såg jag på kvittot att det var Lemsipen som orsakat det hela - Cashier confirmed customer to be over 16 står det ovanför Lemsipen. Och då fick det mej att undra lite oroligt - vad sjutton är det i pillren om man inte får köpa dom obehindrat? Jag vet att det är farligt att kombinera med alkohol men det känns som att folk som är benägda att blanda sånt inte slutar med det just på 16-årsdan. Jag har hursomhelst druckit en kopp Lemsip nu och känner mej mycket bättre ...

Shoppingkanaler

Ibland zappar jag förbi shoppingkanalerna och ibland får jag en lust att kolla en liten stund på exempelvis QVC. Det beror mest på att dom har juldekorerat studion och vadsomhelst med jultema kan få mej att stanna upp en liten stund. Sen fascineras jag av att dessa kanaler är möjliga och att folk faktiskt handlar, inte bara julklappar i september utan julklappar från två kallpratande damer som säljer alldeles för dyra speldosor, dekorationspingviner och indiska juveler som alla är de perfektaste av presenter som man inte kan hitta nån annanstans. OCH, till råga på allt så ringer folk in då och då för att visa sin uppskattning över programmen, kanalen och utbudet och prata med programledarna. De har typisk dagistantröst, mjuk, aningen mästrande samt enerverande och säger lovely hela tiden. Ett typiskt samtal låter såhär:

-Your show is so lovely. So many goooorgeous things!
-Yes, they are aren't they? Thank you so much! (andra programledaren ekar "just loooovely!")
-I watch it all the time. So great to get all your Christmas presents bought in time!
-Yes, that's loooovely! ("just lovely"). You don't want to rush around in the shops when you can get the perfect presents here, do you!
-I could just buy everything you sell, hihihihitihihihihhi! Lovely! ("Yes, lovely!")
-Oh thank you, yes they are so lovely!
(Pinsam tystnad)
-Oh well ok then, we'll have to move on now but it has been LOVELY talking to you! Now, take your time and choose carefully among all the different little penguins!
-Yes it's so hard to choose because they're all so lovely!
- Yes lovely. ("Just lovely!") Bye bye now!

Sen ringer det fem gånger till och de fula speldosorna snurrar fem gånger till. Och programmen går HELA tiden. Tydligen är det en tredjedel av engelska kvinnor som handlar alla julklappar i september ... Förhoppningsvis inte från QVC.

Monopol

Igår var en trevlig kväll med några tjejer från mitt gamla lag på jobbet. Vi åt en massiv kinesisk takeaway som anlände i en flyttlåda, bara det var roligt! Sen spelade vi Monopol i fyra timmar - det var säkert tio år sen jag spelade det. Spelspelande är verkligen lugnande för själen. Nu är jag mycket mer utvilad än vanligt och sitter i godan ro och tittar på Loose Women och äter cheesecake i väntan på att åka till jobbet. Förvisso har jag bråkat med min skrivare som vägrar skriva ut för att patronerna är billigare varianter - skrivare är verkligen för smarta nuförtiden. Men jag ska inte låta mitt humör förstöras av detta ...

En rolig blooper från Loose Women: