Matglädje

Jag njuter av mat jag saknat länge, sidfläsk till exempel. Knaperstekt och sprött. Så gott. Samtidigt kikar jag efter engelsk mat här. Walkers shortbread säljs på Ica och Lidl hade engelskt back bacon som är köttigare och magrare än det svenska. Dessutom fanns fläsksvålar som snacks - kan verkligen någon äta dem här?

De små detaljerna

Den senaste tiden har jag kommit på mej med små saker som jag gör här som när jag gjorde dem i England alstrade kommentarer. Ibland tänkte jag att jag var lite egen helt enkelt, men nu börjar jag tänka att jag bara var svensk. Vad gör ni?

Äter lagad mat till lunch. Inte bara en smörgås eller soppa.

Säger hej hej och tack tack. Och ibland när man säger hejdå så säger man istället hej hej hej hej hej heeeeej med extra emfas på slutet.

Går långt, gärna med ryggsäck och matsäck. Och man gnäller inte när man gör det.

Man vet vad alla vilda blommor heter.

Man skulle aldrig få för sej att äta bröd och lasagne samtidigt. Eller matpaj med pommes frites och vita bönor. Man äter liksom med måtta, och måtten för den måttan är inbyggd, man bara vet.

När man blir riktigt arg så höjer man på ögonbrynen och spänner blicken i någon. Är man helt vansinnig himlar man kanske med ögonen efteråt.

Man har hellre bekväma än snygga skor. Fick alltid kommentarer om mina skor i England.

Att sjunga en trudelutt gör man gärna då och då.

Man är himla bra på mysbelysning.

Krukväxter tar man på allvar.

Man har fint och städat hemma och vill ha ordning och ljust. Inga fördragna gardiner. Mönster som krockar.

Kaffe vill man ha ordentligt bryggt och man vill ha det i ett fikarum om man är på jobbet helst.

Man har ganska stor kunskap om troll, vättar, Näcken och Skogsrået

Man kan sova fast det är ljust ute.

Man har en särskild känsla för de första jordgubbarna och den första potatisen. Detta existerar inte i England.

Man kommer i tid. Tidigt till och med. Dagar planeras och organiseras. Det är ofta någon aktivitet involverad. Jag har styrt upp många utflykter och familjeträffar i England för att det liksom faller sej naturligt för mej, inte för att jag så gärna vill. Här är mina vänner mer organiserade än jag. Det är så skönt.

Man har en ganska avslappnad attityd till att kissa utomhus. Min första promenad här så satt det en kvinna och kissade vid promenadstigen halvdold bakom ett träd. Hääj hääj sa vi. Jag kände att nu är jag i Sverige.

Robotar och mat-tankar

Idag har fortsatt krångla med sjukvården vilket kommer ta ett tag tror jag och så har jag varit på banken vilket gick bättre men jag blev förvånad när de sa att konton öppnas numera av robotar på nätet. Inte helt och hållet övertygad är jag om att all denna teknologi är av godo men det finns ingen valfrihet här att stå utanför. Man måste ha en smart mobil och man måste ha appar och kort för på många ställen går det inte att betala med kontanter. I England finns allt detta men man kan alltid välja ett annat alternativ, också. Att allting är länkat här är praktiskt men också svårt när man kommer ny, för man måste in i den där cirkeln någonstans där allt är beroende av allt. Till och med vårdcentralerna är länkade med BankID och nästan alla myndigheter man ska logga in på. Hur det går till när man inte redan har ett personnummer undrar jag verkligen, man måste vara helt i limbo ett tag. Jag tror också att det gör samhället ganska sårbart och jag får stor lust att flytta ut i skogen och odla egna morötter. Men där funkar väl inte apparna.Och pengar i madrassen kan man heller inte ha för det går inte att betala med dem.

Ett besök i en mataffär blev det igen och jag tänkte på att grönsakerna inte bara är dyrare här utan också mycket mindre. Aldrig sett så pyttesmå palsternackor i England. Däremot är de godare, de har mer smak. Kycklingar tänkte jag också på, hel kyckling verkar bara finnas i en storlek. I England finns små, mellan, stora och jättestora. Men även kycklingen var väldigt god här.

En kålrot tänkte jag köpa, det får man nästan gratis i England och här kostade en halv nästan 30 kronor. En av de dyrare grönsakerna. Det förstår jag inte, kålrot är väl vår mest traditionella grönsak som är enkel att odla, på engelska heter den till och med swede.

Trots oändliga rader med burkar med färdiga såser så fanns det ingen vit sås till lasagne färdig, det är den enda såsen jag inte brukar orka göra själv - finns det någonannanstans kanske? Min egen vita sås blev god och så vansinnigt jobbigt var det väl inte men just nu har jag mycket tid och jag tänker på en vardag när man kan vilja hafsa ihop en lasagne lite snabbare.

I England handlade jag ofta i gigantiska mataffärer men i vanliga centrumbutiker här är godis- och chipsavdelningen ungefär lika stor. Hur kan folk vara så snygga och smärta här, vilka är det som äter alla dessa chips och allt godis?

Färsk fisk är jag van att kunna köpa, färsk makrill, abborre, lax, rödspätta och torsk och här är fiskdiskarna väldigt små trots att vi har så mycket hav. Och sjöar. Fryst fisk finns det gott om.

Det är sådant man kan fundera över så här i början ... Om några månader är väl allt detta, stort och smått, inget jag ens tänker på.

Några fler intryck

Det är otroligt hett här nu, men det är en torr hetta. Jag har ofta tänkt på skillnaden mellan fuktig och torr kyla och fuktig och torr värme. Jag har aldrig fryst så in i märgen som i England och heller aldrig svettats så mycket som där. Jag svettades mer en mulen 20-gradig vårdag där än i 30 grader här. Det var bara intressant att uppleva teorin i praktiken.

En annan sak - Stockholm har växt så in i Norden! Det är så otroligt mycket mera människor än som jag minns det. På det stora hela tycker jag nog att det är positivt.

Småpratar gör man inte nej. Jag glömmer bort det hela tiden. Särskilt barn ser helt vettskrämda ut. Jag sa till en liten flicka som försökte mata en kanin att har du sett att det ligger två kaninungar i den busken? Hon stirrade på mej som om jag vore livsfarlig.

Till sist - kaffet är inte bara dyrt utan kopparna är pyttesmå! Jag har kanske blivit Starbucks och Costa-skadad. Men vad hände med liten, mellan och stor? Här finns bara apdyr och mini. Man vill väl ha en latte eller en cappuccino i ett stort glas eller ordentlig mugg?

Nu ska jag ut och simma i en sjö - något annat som knappt går att göra i England.

Första intryck

Min första dag i mitt nygamla land. Det är hemskt jobbigt att resa nuförtiden, det tycker jag verkligen. Enorma köer i säkerhetskontrollen och ett himla bök med alla väskor och extra nervositet i och med att jag hade så¨mycket viktigt i dem, mitt liv, på ett sätt. Det var också extremt känslosamt att åka. Jag har aldrig stålsatt mej något så totalt inför något i mitt liv.

Det var fint att bli mött på Arlanda och det var fint med inflygningen över Sverige. Det var ännu ljust med pastellskyar och jag såg skogarna breda ut sej, åkrarna, gårdarna och alla sjöarna. Reste genom Stockholm och bland det första jag upptäckte var fru-går-man-skyltar på flera övergångställen. 

Jag sov inte en blund på hela natten. Jag tyckte mej se en skugga av min katt på morgonen och sträckte ut min hand för att stryka henne över ryggen och svansen. Mindes vart jag var efter ganska lång tid.

Idag tänkte jag på så bränt gräset är överallt och att det är en ovanligt het försommar. Det har inte regnat på länge. Jag tänkte på grönskan i England som jag tagit för given men ofta fått kommentarer om här på bloggen. Hur man alltid, närapå varenda dag, känner regn i luften och det kommer en skur eller ett skyfall. I onsdags morse regnade det så att det studsade en meter tillbaka upp från asfalten.

Jag tänkte säga någonting som inte borde sägas högt på svenska till mamma men kom på i sista stund att här förstår ju alla mej. En kort sekund tänkte jag att så många svenskar det är här. Hjärnan ställer om sej långsamt. Jag måste börja med allt administrativt och förhoppningsvis lätt byråkratiskt så snart som möjligt men just nu är det tillräckligt att bara existera överhuvudtaget. Det är som att gå med vatten upp till midjan. Trögt och tröttande med minsta lilla beslut. Jag har just också avslutat min stora lista med allt som behövde checkas av i England. Lite försiktigt har jag börjat kika på jobb iallafall.

Det slog mej när jag satt och tittade på folk i centrum att folk går så målmedvetet här. Det där kluckande sorlet finns inte för även samtalen är mer styrda, mindre impulsiva. Det är mindre äldre människor ute, och folk generellt är himla hurtiga och spänstiga. Inne i mataffären blev jag påmind om hur dyrt det verkligen är här och hur mycket och fräscha grönsaker det finns i England. För en veckas grönsakspeng där kunde jag här köpa en enda ekologisk avocado. Jag såg sen ett litet berg av strömmingsfileer för 23 spänn och blev glad igen. Det var det för nu!

Kolhydratsmecka

En rätt vanlig syn på de brittiska öarna ... jag har alltid den svenska modellen i huvudet, med en kolhydratskälla högst. Detta känns efter alla år här fortfarande helt galet. Lämade bönorna, hälften av pommesen och halva brödet.

Lagom är bäst

Nu finns det inte mindre än tre böcker om lagom i den största bokaffären i Sheffield. Jag säger som Galenskaparna, att i alla andra länder så vet man att bäst naturligtvis är bäst, men i Sverige är lagom bäst.

Den underliga logik verkar nu ha tagit över även England.

Sverige

Jag tänker ofta på sådant som jag saknar, och sådant som jag saknar kanske just för att jag är svensk. Hade jag haft denna konstanta längtan efter utrymme, fysisk plats, stillhet och tomma ytor till exempel annars. Hade jag haft denna vurm för allt som är halm och trä och tjära och falurött, ängsblommor och lukt av gödsel? Jag hade nog aldrig känt ett extremt sug efter vitkålssallad och pizza med räkor på eller tryckt i mej pistagebullar i ankomsthallen på Arlanda. Eller förfinat min köttbulletillverkning så till den grad att de möjligen kan vara bättre än mormors.

Jag hade nog inte heller haft en egendomlig stolthet över alla urgamla seder vi har i Sverige, förklarat nästan med darr på rösten om hur vi firar tjugonde dag Knut och reser midsommarstänger och äter sill med nubbe alla högtider inte för att det är gott utan för att så har vi alltid gjort. Blivit tårögd på IKEA och berättat att ordet 'ombudsman' minsann är ett svenskt importord och att Kopparberg uttalas med j.

Att bara sitta under en tall och glo på en spegelblank sjö och känna eurfori, svenskt uttryckt med endast ett litet leende i ena mungipan, det hade jag nog aldrig begripit mej på om jag inte bott bortanför Sverige så länge.

Vad saknar ni? Vad har ni lärt er?

Himmelsk macka

Jag får hjärtklappning när jag ser det här brödet på IKEA. Världens bästa frukost.

Svensk mat

Jag åt allt jag längtat efter och lite till under Sverigeresan. Flera pizzor, köttbullemackor, räksmörgås, falukorv, chokladbollar, kanelbullar, sockerkringlor, kardemummasnurror, pistagebullar, lingonbröd, dillchips, smågodis, Marabou, julmust ... jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Aningen småfet blev jag också men det var det värt.

Räkmacka

Svensk räkmacka på franskt kafé. Nu har jag förvisso inte ätit en räkmacka i Sverige på åratal men den kändes som jag minns dem. Gjorde både magen och själen glad!

Underbar höstdag och IKEA i Peace Gardens

Idag skiner solen och några träd har börjat skifta färg. Kallt med ändå härligt med blå himmel. Jag vaknade upp till denna vy och det gör himla mycket för humöret att inte bara se gråa moln det första man gör.

Sen blev jag ännu gladare när jag såg IKEAs lilla installation med massor av kuddar och filtar i Peace Gardens. Detta är en del av deras Wonderful Every Day Tour som gör reklam inför öppnandet av Storbritanniens tredje största IKEA här i Sheffield nästa torsdag. Peace Gardens är dessutom en ljuvligt vacker plats i begynnande höstskrud.

IKEA kommer till Sheffield

Den tjugoåttonde september öppnar efter mycket om och men äntligen IKEA i Sheffield. Som jag har längtat! Nästa vecka ordnar IKEA massa event i stan under namnet The Wonderful Everyday. Spårvagnar dekoreras med tyger och mattor, blommor och kuddar i parker, korvkiosk och fika. Stolt svensk!

The most Swedish of days

Hittade denna video, så kul!

Glad midsommarafton! Jag hoppas ni alla får sol och regn om vartannat, för så ska det vara, de sötaste jordgubbar, de minsta och färskaste potatisarna, sill och nubbe och magi hela den långa ljusa natten, och får höra minst en gubbe muttra jahaja och nu vänder det minsann och blir mörkare igen, så det så.

Jag önskar så innerligt att jag kunde vara med!

Filmtips

Bildkälla

Lite på kul såg vi filmen King Arthur, Legend of the Sword, för ett tag sen. Filmen har fått ganska trist kritik. Jag blev faktiskt glatt överraskad och tyckte den var riktigt bra! Ännu bättre blev den av att ingen mindre än vår egen Mikael Persbrandt är med. Särdeles het i sin viking-outfit. Jo, det är värt att se filmen bara därför!

Kulturkrock

Lupiner som det bara dräller om i Sverige, här finns det någon enstaka planterad. Som denna. Det får mej alltid att le.

Sommarvisor

Jag lyssnar mycket på svensk sommarmusik denna tid. Folkmusik och psalmer. Det finns så många charmiga versioner som jag har hittat när jag surfat runt. Delar med mej av några guldglimtar. Nostalgi och kanske nåt nytt!

Gardinläget en vanlig dag

Svenskar älskar ljuset och är inte så ängsliga av sej när det gäller att dra för gardiner och persienner - det är inte hela världen om någon skulle se in. Vi har också rejält med plats jämfört med många andra länder, även i storstäder, och stora trädgårdar eller parker och gräsmattor mellan husen. Här i England byggs husen tätt, tätt, tätt och hemmet är engelsmännens borg. De är väldigt noga med att detta är deras privata lilla bubbla. Man träffas hellre på puben än hemma hos någon.

Många hus har också gatan precis utanför fönstret som på mittenbilden, eller en liten "front garden" innanför trottoaren som på den första. De som bor större och har en ordentlig "front lawn" utanför dörren (hög status i det) brukar öppna gardinerna när det är ljust ute och stänga dem i skymningen. Det finns klassmarkörer även i detta som med precis allt i det här landet. Visar jag bilder på lägenheten i Stockholm där mina föräldrar bor är mina vänner här aldrig särskilt imponerade (man ska bo i hus här, lägenhet hyr man bara för att man måste är den generella hållningen), men den lilla stugan i skogen signalerar stil och klass med den gigantiska gräsmattan och brukar alstra många följdfrågor och superlativ. Att man kan få en herrgård i Norrlands inland för en klädkammare på Södermalm är inget de begriper, och högst underligt är det ju egentligen.

Jag läste ett inlägg hos Annika och när jag gick en promenad en vanlig vardagsförmiddag så kom jag ihåg det och tänkte att jag skulle kolla gardinläget ... Till och med puben hade fördraget på övervåningen där jag antar att the landlord eller landlady huserar.

Från Brexit till Bibeln till Tranströmer

Att bo här just nu, i det som är kaoset Brexit, är en förbryllande, omskakande upplevelse. Vår status som EU-medborgare i ett land utanför EU efter Storbritanniens utträde är fortsatt oviss, och ganska nyligen röstades förslaget om att garantera våra rättigheter och ge oss permanent uppehållstillstånd här ned.

Uppehållstillstånd går förstås att söka ändå redan nu, och har man arbetat sammanhängande i minst fem år så ska det inte vara några problem. Blanketten har också precis blivit enklare och det går att söka på nätet. Min man har redan uppehållstillstånd sedan länge och jag har arbetat här i snart 12 år utan minsta paus, men jag har ändå andra farhågor. Jag har också stor sympati med alla de som inte arbetat av olika anledningar, men varit försörjda av en maka eller make eller självförsörjande, och därför inte kvalificerar för att söka uppehållstånd eller medborgarskap och kan trygga sitt liv i Storbritannien med sin egen familj. Eftersom det är extremt dyrt med barnomsorg här så måste många helt enkelt vara hemma. Det kan ju också vara så att man inte kunnat arbeta på grund av sjukdom eller att man vårdat en anhörig.

Jag har inga barn, kan högst troligen stanna om jag verkligen vill och en svensk utbildning att falla tillbaka på om jag inte vill, så jag stressar över andra saker. Min största rädsla är privatiseringen av sjukvården som redan har börjat och att ett amerikanskt system införs där man måste ha försäkringar för att få vård. Med låga löner och kroniska sjukdomar är vi inte mycket att hänga i julgranen för ett försäkringsbolag.

Min andra oro är hur det ska gå till att flytta över den statliga pension vi tjänat in här till andra länder i famtiden, och hur många byråkratiska hinder som kommer skapas innan man har bevisat vad man har rätt till och vem som ska betala vad till vilket land. Dessutom stressar det mej att inte veta vilka rese-restriktioner som kommer införas och hur pass mycket mer komplicerat och dyrt det kommer bli att resa till och från EU, där vi har vår närmaste familj.

Det formella utträdet ur EU påbörjas nu i mars och kommer att ta två år, minst. Många säger att det är omöjligt men jag kan mycket väl tänka mej att britterna fixar det snabbare än man anar. Under dessa år sitter vi i limbo med miljontals andra människor, EU-medborgare i Storbritannien och britter i EU-länder, och vet inte hur vår situation kommer att bli.

Allt detta som jag skrivit ovan surrar ständigt i mitt huvud, samtidigt som jag ser ut som en britt, låter som en britt, jobbar med britter och är vänner med britter. Måste jag av någon anledning poängtera att jag är svensk så är det ingen som tror mej förrän jag visat passet eller sagt någonting på svenska. Det händer mej så ofta i de mest underliga situationer att jag har fått en viss vana, men reaktionen är alltid av total förvåning. Jag tar det för givet att många är tvåspråkiga, det är ju helt normalt om man har föräldrar från ett land och växer upp i ett annat till exempel, men det är som om britterna inte kan greppa det. Det ligger någonting i det där som stör mej mer och mer. De flesta britter har också extremt svårt att förstå hur Brexit påverkar mej, eller att det påverkar mej överhuvudtaget. Som om migrationsverket intresserade sej för folks dialekt och förmåga att uppskatta oerhört gamla hus.

Alla EU-familjer som bildats i det som kanske kommer att ses tillbaka på som det naiva 00-talet får plötsligt gränser att tänka på, blanketter, pengar att försörja varandra med, oro över om barnen har annat medborgarskap än en själv, myndigheters makt över ens liv. Den fria rörlighetens dagar är över. Att det skulle få sådana konsekvenser, att gifta sej med någon från ett annat land, det hade jag aldrig kunnat drömma om. Det har tagit sej bibliska, gammaltestamentliga proportioner, då man inte bara gifte sej med en annan släkt hursomhelst. Jag tänker på Rut som valde mellan sina släktingar och till slut följde med Naomi till Betlehem med orden Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Nu har det sina skäl att Ruts historia är så känd, för att göra som Rut är sannerligen inte lätt. Att ge upp sitt folk och sitt land på riktigt, inte bara att kuska runt lättvindigt inom EU, utan att svära trohetsed till den brittiska drottningen och kanske, om reglerna ändras för dubbelt medborgarskap i framtiden, förlora sitt svenska, det är inget jag är beredd på iallafall. Då hade vi ändå texten om Rut och Naomi på vårt bröllop.

Något som ser ut att vara helt kan helt plötsligt öppna sej och visa en annan komplett sida. Det kan rymmas så ofantligt mycket i en människa. Hur var det nu Tranströmer beskrev det ... inne i dej öppnar sej valv bakom valv oändligt. Det måste gå att vara delar av olika länder och leva bortom de gränser politiken sätter för oss, på något sätt. Just nu vet jag bara inte hur.

Lagom är bäst!

Förra året trendade danskans hygge, men nu ska det vara lagom istället. Vi är hippa, vi småtrista svenskar! Som Galenskaparna säger, "I alla andra länder är bäst naturligtvis bäst. Men i Sverige är lagom bäst." Ett av mina favoritcitat. Men nu är det inget att skratta åt längre alltså, utan att vara stolt över vår fina kultur och att vi vet när det är lagom helt enkelt. Som livstidsfenomen betyder lagom att leva sunt, att inte spendera för mycket, att inte förbruka för mycket, tänka på miljön, att vara nöjd med det man har, ha balans.

Roliga artiklar om detta finns i mängd. BBC här. The Telegraph här. Elle UK här. The Independent här.

Om detta går att lyssna på så förklarar en engelsk komiker begreppet lagom för britter här.

Hur lagom är du?