Juli

Upp och ner, ner och upp, har den här månaden känts. Mycket praktiskt har ordnats upp. Jag känner förväntan inför nästa månad. Jag har kunnat vila utan tankar som ständigt snurrar, iallafall i små perioder. Hettan började bli nästan olidlig här i slutet av månaden. Jag har badat så mycket. Min lilla katt fick äntligen somna in och det känns som att det är som det ska, att hon vilar i Sheffield. Allt som hänt det senaste året börjar sjunka in och bearbetas. Jag ser fram emot vardag och lite högre luft och att få utmaningar. Inte behöva bevisa vem jag är utan bara vara den jag är. När jag läser om problemen och bråken om Brexit så kan jag bara låta det rinna helt av mej. En annan tid, en annan värld. Jag ömsar skinn och blir så sakteliga mej själv igen.

På spaning efter den tid som flytt

Så har den första månaden här i det nygamla landet passerat. Det har för första gången på länge varit mer skratt än tårar. Långsamt börjar jag landa. En del har fallit på plats och mycket annat kanske aldrig gör det. Jag har funderat mycket på mitt liv, och på den tid som flytt helt enkelt. Den är just lite flyende och flytande, svårgripbar, särskilt all tid i England. På ett sätt är det som att fortsätta där jag lämnade, det är så mycket minnen som kommer tillbaka, vänner som minns i detalj hur jag var i gymnasiet, sådant jag själv glömt bort. Jag påminns om hur lik mej jag trots allt är, hur mycket som finns kvar, och i en dagbok från 1992 står det att jag vill bli lärare. Det är överväldigande och ganska läkande och jag tror att den tid som flytt under alla år utomlands, den kommer jag att kunna se på och ta till mej först om några år.

Mycket praktiskt ska ännu lösas och även om det inte snurrar lika fort i mitt huvud längre så snurrar det ändå. I höst väntar en stor och rolig utmaning och nästa månad skulle jag bara vilja sätta livet på paus och fånga ett litet korn av tiden som flytt och hålla det i min hand och titta på det. Det är omöjligt att göra så men små ögonblick kan jag stanna upp, och färdas över alla åldrar och årstider. En doft av blåbärsris. Det lilla pinglandet på tunnelbanan innan nästa station läses upp. En sen kväll över Medborgarplatsen med himlen i pastell. Knastrandet och smaken av hårt bröd med kaviar på.

Tankar kommer ibland att tänk om jag aldrig hade åkt? Hade all den tid emellan stannat eller även då flytt? Men jag tror den kommer tillbaka. Efter en liten stund av lugn.

Adjöken, sa fröken

Fina stad. Jag lämnar dej. När jag kom hit var jag ung och student och mycket ängsligare av mej. Tvära kast mellan hur fult och också bedövande vackert det kunde vara här. Ibland grät jag på toaletten i Arts Tower mellan föreläsningarna för att spisen hade börjat brinna på den underliga vinden jag hyrde eller för att jag kände mej så bortkommen. Ren eufori ofta också. Jag växte flera meter och gick så stolt ut i nätterna. Jag blev vuxen här och jag blev tonåring på nytt, jag blev gammal och grå och sen blev jag fröken. Nu ska jag åka hem.

Breeding lilacs out of the dead land

April har varit som början på Det öde landet. Men nu ska det väl bli liv i rötterna tänker jag.

APRIL is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering	5
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

Snö, vår och känslor

Det har varit en månad som gått både snabbt och långsamt. Sverigeflytten närmar sej med stormsteg samtidigt som det är så otroligt mycket att ordna med så jag behöver mera tid. En del måste jag vänta med att fixa av olika anledningar. Jag är otålig när det gäller byråkrati och vill bara bocka av min lista. Jag försöker låta mitt praktiska jag styra och ha energi till allt men därunder ligger så mycket känslor och svallar som ett hav. Jag kan fysiskt känna trycket från dem och skulle kanske drunkna alldeles i dem om jag lät dem komma och börja simma motströms över Nordsjön och aldrig komma fram.

Jag har gjort många förändringar i mitt liv och det enda jag har ångrat när jag väl tagit de stegen är att jag inte gjort dem tidigare. Jag hoppas att det blir så denna gången med.

Februari

Det var en omtumlande månad på många sätt. Det var ett så fruktansvärt stressigt och mörkt år det förra på många sätt och det var svårt att se klart, ta itu med allt gammalt, klara av nuet med allt praktiskt i vardagen plus nytt jobb, och samtidigt känna efter vad jag vill med framtiden. Mycket har iallafall klarnat och trots att jag nog aldrig har varit mera sorgsen än vad jag är nu så vet jag vad som är viktigt för mej.

Årets sista månad

December har varit en hektisk och stressig månad. Jag har sökt och fått nytt jobb, varit på blixtvisit till Hastings, julshoppat, haft två sjukhusbesök som jag alltid oroar mej för och vänner nära mej har haft det svårt. Jul blev det ändå och det är en annorlunda jul på många sätt men en fin jul. Mot nya äventyr 2018!

November

November var en fin månad på många sätt. Oväntat nog den mest soliga och varma på hela hösten. En lyckad resa hem till Sverige och klarhet i en del av de stressiga och jobbiga beslut och processer som präglat min vardag så länge. Lite lättare att andas, lite lättare att gå.

Oktober

Happy Halloween, får jag säga först. Det blir bara större och större för varje år här. Till och med affärer har poppat up bara med Halloweenpynt och maskeradkläder. Vi brukar ha sådana till jul men aldrig sett Halloween diton förrut.

Oktober har varit en av de bättre månaderna på länge och jag har fått mycket goda nyheter angående vår husförsäljning. Det är som ett stort tungt ok lyft från mina axlar.

Julen kommer bli ovanligt konstig iår och jag är inte så inne på den som jag brukar, men har mycket annat att se fram emot. Ett nytt år och en ny start ska bli underbart.

September

Hösten kom, efter en sommar som inte var så mycket att hänga i julgranen. Kallt och regnigt för det mesta. Semester hade jag iallafall och kunde slappna av lite även om husförsäljningen och den stundande skilsmässan alltid ligger och mal i bakhuvudet. Det är tärande att befinna sej i limbo och att saker händer utanför ens kontroll som inte går att påverka. Allt ifrån advokaters arbetstakt till Brexit, stress på jobbet, sjukdomar och läckor i taket. Men det går, en dag i taget, och i små fickor av tid njuter jag av livet.

Augusti

Det har varit en lång och händelserik månad. Mycket med husförsäljningen och advokater hit och dit; jag undrar om det finns något annat land i världen där det är lika krångligt att köpa och sälja en bostad. Men det tuffar på. Jag hann även fylla 35 år och ha några dagars semester. Gick på en massa vintageställen och museum, träffade vänner och lagade god mat. Läste mycket poesi och gamla favoritböcker. Tid för återhämtning är nyckeln under stressiga perioder har jag lärt mej. Regnade gjorde det, i stort sett hela månaden, utom faktiskt just de dagarna jag var ledig. Någon tur ska man ha iallafall.

Juli

Detta har varit en månad i ett riktigt högt tempo. En veckas semester gick åt till att göra huset redo för försäljning och var ett både tröttsamt, slitigt, svettigt och stressigt göra. Sommardagar har kommit och gått. Jag har hämtat kraft och energi korta stunder i naturen eller på gymmet. Jag har lite mer semester planerad för den tidiga hösten som jag förhoppingsvis kan ägna åt nåt roligare.

Juni

En månad som först var så kall att jag vaknade och huttrade på nätterna och sen smälte bort. Värsta hettan sen 70-talet tydligen i juni. Det har varit en intensiv månad igen men härligt med sommar.

Sköna maj

Inte så mycket sköna mej som galet intensiva maj. Det har varit allt på en gång. Samtidigt. Djupa dalar och höga berg. Nu kommer juni med ljus, värme och sommar. Bloggen kommer eventuellt bli lite mer sporadisk, vi får se.

April is the cruellest month, breeding lilacs out of the dead land

Jag tänker på den diktraden varje april. En månad av kontraster är det verkligen. Vinter, vår, knoppar som brister, omtumlande på många sätt. Plötsligt en sommardag. Extremt mycket jobb och övertid. Glimtar av evigheten. Påsken med kärlek och död. Korset i stål utanför stadshuset.