Häromdan gick jag en sväng upp till Graves Park och hälsade på djuren vid bondgården. Då fick jag syn på den sötaste lilla kalv jag någonsin sett, som en stor lurvig nalle var den! Man vill bara gosa med den. Många andra djur fanns där också, jag blir alltid glad av att komma hit.
 |
| Även denna pippi fick mej att le. Alla de andra sprang runt och skrek och flaxade och ville ha bröd, men den här satte sej på ett ben i ett träd istället. |
 |
| En griskulting som har blivit stor och åt med god aptit under höga skrik och grymt av vad jag förmodar var glädje. Sen bara sprang den in till sin gigantiskt stora mamma medan den pep högt. Grisar ser hemskt roliga ut när de springer. |
 |
| Mamman fyller upp hela stian och man ser bara öronen men hon grymtade hon med. |
 |
| Här var en annan av griskultingarna som nu är tonåring kanske, lite lagom stor och rusade fram mot mej och hälsade. |
 |
| Detta vackra djur. Kanske det allra vackraste? |
 |
| Här är den då, världens sötaste kalv. Så himla liten, det ser man inte riktigt på bilden. |
 |
| Här skulle man kunna ta fel på björn och kalv! |
4 kommentarer:
Oj vilken gosig kalv! Vill krama :)
Så fina djur, kul att se, kalven är så otroligt söt där han sneglar bakåt på fotografen:-) och pippin som övar Qigong gillar jag:-), och ugglan, fantastik!
Freedomtravel: ja, visst är den som ett gosedjur! Det var däremot inte mamma ko som vaktade den :)
Mamma: ja ugglan är så vacker. Jag har matat honom med döda kycklingar en gång. Extremt smidig och snabb var han under alla de där fjädrarna. Ett rovdjur verkligen, fascinerande. Han klarar sej inte i det vilda eftersom han växt upp som husdjur innan han räddades.
Skicka en kommentar