Politik bland tandsten

Äntligen satt fröken i tandläkarstolen! Det var skönt att få det gjort även om jag kunde göra ungefär en tredjedel av vad jag tänkt så att det inte skulle kosta vadsomhelst. Jag har iallafall inte fått en så noggrann genomgång sen min englandsflytt. Det är tur tycker jag att du har flyttat hem sa tandhygienisten som häpet undrade varför ingen mätt mina tandfickor. Visst var det enormt mycket billigare i England men det var kanske en hastigare vård man fick. Är det kanske ändå bättre än att folk inte har råd att gå till tandläkaren alls, det kan man fundera på.

Igår fyllde NHS i Storbritannien 70 år, må de leva länge. Det tror jag tyvärr inte att de gör. Besparingar och högerpolitik. Privatiseringar. Vi är långt bakom detta i Sverige men vi dras åt det här hållet vilket skrämmer mej. Det stod i brittisk press idag om att the Tories samarbetar i EU med vår absoluta högerkant. Och här går debatten om vem som ska samarbeta med vem varm. Kommer det överhuvudtaget gå att bilda en regering åt något håll? Valet i höst oroar mej men det går ändå långsammare här i Sverige. Det finns en större motvikt och någonting djupt rotat trots turbulenta tider om jämlikhet. Att ha upplevt och sett ett klassamhälle som det brittiska och även konsekvenserna av kommunismen i centraleuropa har påverkat mej otroligt mycket. Jag kan inte annat än landa i mitten, vilket är ett ganska trist ställe att vara på nu. Man måste kanske välja sida.