Det var Anna Mannheimer som i ett podavsnitt pratade om detta att män ofta är de känslostyrda tjurbollarna snarare än kvinnor som ständigt beskylls för att vara hormonella och inte kunna tänka logiskt. Män som är lättkränkta och kan sitta och vara tysta i flera dagar och älta sin sårbarhet medan kvinnor fortsätter med allt praktiskt i vardagen. Oväntat skrev Tolstoj ungefär samma sak i Anna Karenina flera hundra år tidigare: Män gör av kärlek någonting enormt medan kvinnor är jordnära.
Jag känner själv att jag inte haft tid att göra någonting enormt av kärlek sedan jag varit i nedre tonåren. Därför att jag varit för upptagen med att jobba och betala räkningar och ordna upp problem och ringa samtal och helst ska man ju vara lite snygg också och pyssla och göra fint hemma och laga god mat och baka också och semestern, vad ska man göra på den, det ordnar en kvinna bäst och tänker på allas behov så att alla ska få det så bra som möjligt. Efter det sitter man inte direkt och slipar på ett epos om kärleken.
Anna Karenina ger upp allt för sin kärlek. Sin ställning, sina barn och till slut sitt liv. Jag tänker att män gör någonting enormt av kärlek men offret, i praktiken, gör kvinnan.
4 kommentarer:
SANT!!
Minns det avsnittet av podden. Som vanligt, klockrent!!
Skriver under på allt du säger.
Anna Mannheimer är så bra! Hon tänker mycket, är så klok och samtidigt mycket humor, ska lyssna på det! Fortfarande ser Blogger knäppt ut när man ska kommentera men bloggtexten snygg som den ska vara, ja hos de bloggar jag läser, din, Annikas och min egen:-)
Annika: det var ett jättebra avsnitt tycker jag! Ja, visst ligger det någonting i det. Kvinnor liksom bara kör på. Finns en duktig-flicka problematik i det också tror jag. Och en utmattningsrisk!
Mamma: hon är enormt rolig! Jag skrattar fortfarande åt hennes analys av Askungen.
Skicka en kommentar