måndag 7 maj 2018
Feminism à la Tolstoj
Dolly säger något mycket träffsäkert. Jag känner att jag hoppar till när jag läser det för det är något jag känner igen, fast jag inte vill erkänna det. År 2018, att det på något sätt ändå finns en mentalitet att man som kvinna går och väntar på att bli vald istället för att välja. Att man står ut med allt möjligt och ömmar och underlättar och snällar sej. Tar hand om dessa stora mansbebisar med egon över alla gränser. Dolly är, tycker jag nu när jag läser denna bok som mogen (nåja) kvinna, den intressantaste karaktären av allihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Med den ringa erfarenhet jag har, vill jag ändå påstå att män så ofta tar för givet - det är fullkomligt självklart för dem! - att kvinnan som dom fastnat för, även ska falla pladask för dem.
Elisabet: haha ja! Det är sant. Det är en annan utgångspunkt som är mer självklar för dem tror jag. Jag skrattar o tänker på den man som skulle ge en ung Montelius en present, och presenten, ja det var han själv! Men så skulle man se på sej själv tycker jag, som en fin present, och män i allmänhet borde bli himla glada om de fick en istället för att roffa åt sej sådär som kulturmän och så :)
Skicka en kommentar