Jag tycker att den här dagen är svårhanterlig, komplex, sorglig och på många sätt främmande. Sverige var ju inte med i något av världskrigen. Det är svårt att hitta ett sätt att förhålla sej till alltsammans. Med facit i hand vet vi ju att första världskriget på många sätt ledde till det andra världskriget, och förmodligen leder det till det tredje. Den där äran att dö för sitt land, den har en sådan bitterhet i sej. Till slut var det ändå ett gäng maktfullkomliga gubbar som satt vid ett bord och ritade om kartorna, utan att ha riskerat liv och hälsa då de belägrat sej i säkra bunkrar under krigets gång. Alla de unga män som dog, varför gjorde de egentligen det? Jag funderar så varje november, och aldrig får jag något svar.
6 kommentarer:
Ja till och med vallmon gråter, ser de där slagfälten i Belgien. Och inget lär sig män (människan) och vi har som sagt inte upplevt detta i Sverige, därför känns det oroligare än någonsin, särskilt efter att ha läst analyserna om att Sverige blir världens mest övergivna land ur globalt hänseende och ingen egen mat har vi heller men mycket snö:-) sån där som norrlänningarna vet hur man gör med;-), tyvärr går den inte att livnära sig på.
Precis, Anna, idag är det Veterans Day här i USA. Den är uppmärksammad, och det tycker jag är fint. Peters pappa är veteran (Vietnam), och såååå många andra här. Det finns några få veteraner kvar från WWII också ibland oss.
I skolorna uppmärksammas dagen, de som jobbar inom staten är lediga idag.
Flaggor är hissade, och man försöker uppmärksamma veteranerna.
Precis, krig startas av maktgalna gubbar. och de unga männen, och kvinnorna dör.
Anna, önskar dig en vacker veterandag och en bra helg.
Mamma: norrland blir kanske snart ett eget land :)
Det var speciellt med vallmon. Inga andra blommor an den hade vattendroppar pa sej.
Annika: har blir det extra infekterat med Irak och soldaterna som dog dar. Sa manga unga som fortfarande stupar i krig och varlden ar orolig med snabba svangningar. Det kanns extra dubbelt nu att hylla de som kampade for en fri demokratisk varld nar vi verkar borja om med alltsammans igen.
Jag känner igen lite av det där från de "poppy-days" vi var med om under åren i England. Det var lite svårt att förstå innebörden av det hela, även om man förstår rent intellektuellt så blir det inte riktigt samma sak...
Marina: ja, det är sällan man känner sej mer svensk :) det är inte enkelt för engelsmännen heller, många som diskuterar vad den står för och hur politisk poppyn är och vart den passar.
Skicka en kommentar