lördag 26 november 2016

När det är som vackrast

En promenad som ger näring åt själen ... Solen och alla färgerna. Ljuvligt.












Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla...

Edith Södergran

8 kommentarer:

Anonym sa...

Men du så vackert!
Snart är jag hemma i Wales och får njuta av de vackra färgerna!
Fin dikt!
Ha en trevlig första advent!

Monica sa...

Väldigt vackra foton, en så vacker höst det är! Och det blir särskilt vackert med all mängd utav olika lövträd, är så oerhört vackert!

Bara brittiskt sa...

Så fint väder ni har! Här är det mycket dimma just nu fast i onsdags var det vackert.

Steel City Anna sa...

Lena: ja tänk att det redan är första advent! Det känns ännu mera höst än vinter.

Steel City Anna sa...

Mamma: ja, lövträden blir verkligen fantastiska. Många soliga dagar har det varit också.

Steel City Anna sa...

Bara brittiskt: man får passa på när det är vackert ute :) några riktiga regnstormar har vi haft men de går snabbt över. Dimma kan vara väldigt fint att fota i.

Marina sa...

Det blev lite näring för själen att läsa ditt inlägg idag också. tack för såväl underbara höstbilder som för den fina dikten.

Steel City Anna sa...

Marina: det finns så många fina tidiga dikter av henne. Den här fick jag leta lite för att hitta, ingen av hennes kända. Passade bra till bilderna tyckte jag :)