Eight Days a Week - The Touring Years och graffitifestival

Igår kväll hade den nya Beatlesfilmen världspremiär och man fick även följa premiären i London där både Ringo och Paul var med och en mängd andra stjärnor, innan själva filmen började. Det var kul! Men tänk så glad jag är ändå att man slipper vara en känd människa som stapplar omkring som en robot och ler i olika vinklar utan kan sitta med en påse godis och en hotdog i mörkret i bekväma kläder. Det var intressant ändå att få titta in bakom kulisserna på en kändispremiär.

Eight Days a Week var fantastisk att se, och kanske nästan ännu bättre var de 30 minutrarna efteråt från Shea Stadium när Beatles spelade där år 1965 för 55 600 åskådare. Man fick faktiskt nästan känslan av att vara där, de har jobbat hårt med dessa gamla filmupptagningar och ljudet var så bra.

Jag är ett extremt nördigt beatlesfan och jag tyckte ändå att man fick någonting nytt med filmen, framförallt framkom det hur unga de var under dessa turnerande år och jag överraskades igen över deras extrema talang och magin mellan John och Paul.



På vägen såg vi ett nytt bidrag till graffitifestivalen på söndag i the Sheffield Vintage Quarter. Kul att följa konstnärerna.