Leendet

Tidigare och tidigare vaknar jag av att någon sitter och betraktar mej mycket nära, någon som är mycket liten och har en mjuk nos som buffar lite försiktigt mot min näsa. När jag slår upp ögonen ser jag rätt in i detta väsen, en outgrundlig gulgrön blick möter min, men det är ganska lätt att räkna ut att det är mat som efterfrågas. Bara att masa sej upp. Sekunder efter att matskålen är renskrapad så tar den morgonpigga mattes filt och somnar djupt, med ett leende ända upp till öronen. Det är få som skulle komma undan med detta beteende, men jag kan ju inte annat än att le själv åt den där kurrande lilla nöjda varelsen med blekrosa trampdynor och så väldigt långa morrhår.