fredag 27 november 2015
Leendet
Tidigare och tidigare vaknar jag av att någon sitter och betraktar mej mycket nära, någon som är mycket liten och har en mjuk nos som buffar lite försiktigt mot min näsa. När jag slår upp ögonen ser jag rätt in i detta väsen, en outgrundlig gulgrön blick möter min, men det är ganska lätt att räkna ut att det är mat som efterfrågas. Bara att masa sej upp. Sekunder efter att matskålen är renskrapad så tar den morgonpigga mattes filt och somnar djupt, med ett leende ända upp till öronen. Det är få som skulle komma undan med detta beteende, men jag kan ju inte annat än att le själv åt den där kurrande lilla nöjda varelsen med blekrosa trampdynor och så väldigt långa morrhår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tänk, vilken oändlig glädje den katten sprider!
Hon är ljuvlig! :-)
Ulrika: det tycker jag med :)
Elisabet: verkligen, det räcker att jag tittar på henne så blir jag glad!
Ljuvlig är hon:-)
Mamma: det är läkande att se nån som är så 100% nöjd med tillvaron :)
Skicka en kommentar