Reaktionerna svämmar över. De börjar bli förutsägbara. Vi har varit med om detta många gånger redan. Sorg. Fruktan. Sedan de som ser en anledning att spy ut sitt hat, sin rasism, intolerans. Tvärsäkra människor som vet varför detta sker, det är religionen, vart man kommer ifrån, flyktingarna. (Få verkar fundera över det som slår mej allra först, att det dessa terrorister har gemensamt är att de är män.) En liten falang som påtalar att så här reagerar minsann ingen över folkmorden i Afrika.
Jag känner mest en tomhet. Livet pågår. Åker till jobbet och åker hem. Det är ovanligt tyst och stilla. Polisbilar utanför stationen. Jag och min kollega tittar på varandra - är det nåt som har hänt här nu? Reaktionen av panik i våra ögon, en halv sekund. Vi tänker att det ska inte få förändra oss, hur vi lever. Men det har det redan gjort.
4 kommentarer:
Ja det förändrar oss. Och nu har jag lyssnat på en man, den omtalade mycket svenska mannen i oklippt version för någon i samma funktion hade skrivit ett långt försvarstal utan att ha lyssnat själv, någon berusning kunde jag inte höra alls, för då är allt tillåtet tydligen men möjligen något fast ämne som intagits, och allt är tillåtet igen, då kan vi kanske tänka att dessa hade också intagit något? Och ingen, jag säger ingen, kvinna uttalar sig på detta sätt, den jag talar om var fruktansvärt otäck, mycket mer sades än som citerats. Det skämtades friskt från de andra männen utom en och de sa att detta får ju ingen se dig göra? Jo, och sen namnet på en av männen i programmet som skulle resa med honom, han får se det nu.
Vad är det med detta våld? Vad går fel i hjärnorna? Så totalt.
Mamma: ja, det är mycket som saknas i det där kromosombenet :)
Deter hemskt. Rädsla och skräck föder har. Hat föder än mer rädsla och skräck. Visst är det främst män. Men inte enbart. Jag tror tyvärr att det handlar om så mycket mer än genustillhörighet. Utsatthet. Fattigdom. Okunskap. Föder fanatism. Och fanatiker oavsett falang är otroligt otäckt. Då slutar ju alla "normala" funktioner att fungera. Respekten för livet. Försvinner. När det kommer till religiös fanatism är det nog just detta jag tycker är det mest underliga. Och det otäckaste. Att man inte längre hyllar och respekterar Livet. Att ens vansinnesdåd på något vis kan förankras i ett "liv efter detta".Att man ska hyllas då. Att det man gör här genom att släcka andra människors liv är något man kommer att bli belönad för efter sin död. Jag kan inte förstå det. Det är så otäckt.
Jag hoppas och önskar att denna mörka tid ska ge vika för ljuset, men jag är rädd att det kommer att bli värre.
Ja, det blir nog värre innan det blir bättre. Jag tycker det är så sorgligt att se och höra diskussionerna om religioner och personer som känner att de måste bli om ursäkt för sin tro. För mej är det lika absurt som om alla män skulle känna sej manade att bevisa att de faktiskt inte är som en del andra män. Det är egentligen mindre absurt. Jag tror det föder än mer intolerans. Man kan göra vadsomhelst i vilket namn som helt. Kommunism, religion, fascism, det blir ungefär samma resultat och jag tror inte det handlar så mycket om varken belöningar eller övertygelse, jag tror det handlar mest om makt, grupptryck, feghet och mäns våld.
Skicka en kommentar