Aprilväder

Jag tvivlade länge, men jo, det snöade faktiskt imorse. Den är redan borta så jag hann inte dokumentera detta elaka aprilväder, och imorrn ska det bli sol och åtminstone en tio grader igen. Det är svårt att fatta att det förra onsdagen var 20 grader varmt på kvällen med ciderdrickande studenter i flipflops i gräset - idag en 4 grader sådär och snö. Jag jobbade kväll och natt och i ottan och mellan fältet och kontoret gick jag till TJ Hughes och åt det mesta trösterika man kan äta när man är trött och kall och utsvulten: Pensionärsfrukost med varma burktomater, champinjoner, lite för knaprigt bacon, stekt bröd och flottiga ägg. Åh, ljuvlighet.

Något annat som värmde mitt hjärta var fina ord från busschauffören som körde förbi mej imorse och sen mötte mej igen på eftermiddagen när jag faktiskt lyckades kliva på bussen. Halvvägs ner i gången ropar han: Jag såg dej imorse, visst var det du flower, jag körde förbi dej och du såg så väldigt besviken ut. Ja du gjorde det ja, säger jag och sätter mej ner. Busschauffören förtsätter dock att prata med mej: Jag har tänkt på det hela dan, jag är så hemskt lessen. Jag var lite för tidig, men vi får inte stanna på alla hållplatser och vänta för ledningen, bara på vissa. En gubbe bakom mej brummar att det är dumma regler, även en äldre dam håler med om detta. En annan ojar sej över att det var ju sådant dåligt väder också, hur kom jag då iväg sen? När jag svarar att jag fick gå en bit får jag sympati av så gott som alla resenärer och busschauffören ser otroligt skamsen ut. Han kallar mej för love (luv snarare) och darling och flower en gång till och lovar att aldrig mer vara tidig på den hållplatsen.

När jag köper en kaffe medan jag väntar på dagens allra sista buss hem bjuder ägaren på kakor och pratar med en ytterst trevlig skotsk accent som jag bara förstår högst hälften av, för att han tycker att det ser ut som jag fryser.

Gotta love Sheffield. Even when it snows.