Det var en gång för länge sen

För 12 år sen ungefär, då flyttade jag in här i West One. Lägenheterna man ser i bakgrunden. Känns som det gått en livstid sen dess.

Det blåa huset

Det lilla lusthuset i Weston Park får ett eget inlägg. Jag är så förtjust i det och den underbara färgen. Himlen speglade sej i taket.

Weston Park

Högsommar i den vackra parken Weston Park, precis intill University of Sheffield, mitt gamla universitet.

Digitalis/fingerborgsblomma/foxglove

Bildkälla

Ingen blomma är väl mer älvlik än denna?

"I Wales heter örten menygellylon, vilket betyder "älvornas handske". Varje älva, som svävar förbi, hälsas av örten med en bugning. Ser man alltså en sommardag, när det är kav lugnt, den i trädgården planterade, vackra fingerborgsörten plötsligt sänka sin röda spira mot marken, kan man vara säker på, att den hälsade en för människoögon osynlig, förbisvävande älva."
Källa: "Välsignade växter - skrock och fakta om hundra läkeörter" av Nils Hewe

Stark sol

En morgon vid dammen i stan i så stark sol och så mycket blått och grönt att kameran inte kan fånga några färger ordentligt alls. Jag tycker om bilderna ändå. Påminner mej om det extremt starka sommarljuset den här tiden på året.

Junis blommor

Midsommarblomster och pioner. Jag älskar pionerna som knoppar allra mest. Som glasskulor, eller massor av små, små händer. Nobody, not even the rain, has such small hands.

Den naturligaste saken i världen

När man vandrar omkring planlöst med sin kamera och träffar på två gubbar som matar ankor och konverserar ledigt med dem och ditt och datt en stund, sådant tycker jag mycket om. Och ankungar. Fluffiga. Dem tycker jag också om.