Idag har jag rusat runt och uträttat en massa ärenden. Banken, posten, doktorn, apoteket, mataffären, ett möte i morse och lite jobb på kvällen och i mitten så hade jag en solig stund i stan. Det är half term, höstlov, och tivoli i stan och ungefär dubbelt så mycket folk som vanligt. Jag saknar ett ord för
busy på svenska, det är så enkelt att säga om någon frågar om hur det var i stan - jo, det var busy. Mycket folk, stojigt, stimmigt, men det ordet har inte den negativa klang som de svenska har. Det var busy helt enkelt, men ändå trevligt. Min fyra år gamla mobil, antik så gott som med dagens mått mätt, hade lagt av och jag gick och kollade i några olika affärer. Bara iPhones och touchscreens överallt. De går så himla lätt sönder och kostar en förmögenhet att reparera. Jag vill ha knappar att trycka på!
Till slut gick jag in på ett litet ställe som utför reparationer, bland annat på nämnda touchscreens, och frågade om de kunde laga min mobil på nåt sätt. Det var en så trevlig man som blev så glad att jag var
off the wheel of consumption som så många är fast i menade han. Just som vi pratade om detta kom det in ett gäng helt stirriga människor med sina spruckna iPhones. Hur fort kan du laga den? Det spelar ingen roll vad det kostar! När de gått så suckade han och sa att det inte är klokt egentligen, en slags hysteri. You have peace, inner bliss, sa han och så pratade vi lite om religion, han var hindu. Jag satt och tänkte på det på bussen sen, svettig, trött och med en massa tunga kassar, att frid kanske kan se ut ungefär så trots allt. Det ska då mycket till för att jag ska få nåt stirrigt i blicken, det är nästan så att det inte händer alls. Kanske kan man vara glad för det iallafall.
Jag har snurrat en aning i konsumtionshjulet och handlat alla årets julkort. Det är bra att göra det innan det blir alltför trångt i kortaffärerna. Det finns väldigt specifika kort till hela släkten, alla moderna parkonstellationer (god jul mamma, hennes nya man och bonusbarn, god jul hunden, god jul pappa och partner, god jul farmor och pojkvän, god jul svärfar och pojkvän, god jul min vän, god jul min speciella vän, god jul min bästa vän, god jul min bästa vän och hennes katt ...). Jag fick också massa nya fempundssedlar som är mindre och plastigare än de förra, lite som monopolpengar känns de. Det inte så upplyftande Churchill-citatet från andra världskriget pryder ena sidan. Mer brittiskt kan det inte bli. Det är såhär de är liksom. De håller inte på och pjoskar och ojar sej. Kris? Äsch. Nu kör vi. Who won the bloody war anyway! Det finns en del av mej som retar mej på den attityden, men det finns också en del som önskar att vi svenskar var lite mer av den sorten.
