Griskultingarna och Mamma Gris

Ännu lite större är nu griskultingarna ... Rusar runt och skriker och bökar och ramlar sedan ihop i en hög och snusar lugnt ... Ljuvliga är de där små rosa trynena!

Denne lille kulting har haft en tuff start och är lite mindre än de andra, men verkar pigga på sej!

För ett tag sen låg han bara och skakade ... Nu är han uppe och skuttar lite.

Mamma gris nosar lite ömsint på en av sina kultingar ...

Hon är väl söt på sitt eget sätt kan man tycka!

Här är den lille minstingen igen

Här ser man skilnaden mot ett syskon i storlek

EFIT (min egen)

När det är en sådan där organiserad EFIT hinner jag aldrig med, och oftast skulle en sådan dag bli vakna-äta-buss till jobbet-inget-inget-inget-inget-gymmet-sova eftersom jag inte kan fota på jobbet. Så nu gjorde jag en egen EFIT igår när jag hade en lagom vanlig ledig dag. Det var riktigt kul faktiskt, man tänker liksom mer på tiden och tar vara på den när man ska komma ihåg att ta ett kort varje timme. En del timmar är korta och en del ganska långa!

Vid sju så går jag upp och dricker 3 koppar kaffe. Innan dess har en liten kattmadame väckt mej med att springa runt i sängen tills maken gav henne frukost. Min egen frukost struntar jag i, jag orkar inte borsta tänderna en gång till innan tandläkaren.

Jag går en promenad i stan runt åttatiden eftersom bussen gick snabbare än jag tänkt mej. Här bodde vi i en tvåa under flera år. Många minnen flimrar förbi.

Vid niotiden var jag då härinne hos tandläkaren, som är jättetrevlig och glad och kallar alla människor för gorgeous och darling. Hello gorgeous säger hon när hon ser en, have a seat.

Vid tiotiden äter jag English breakfast på puben. Lugnt och tyst, några byggjobbare som har rast, några affärsmän har någon typ av sammanträde och vid ett bord längre bort spelar fem män tärning och dricker öl.

Vid elva går jag längs Division Street som är Sheffields coolaste gata. Här finns massa roliga affärer som inte finns nån annanstans.

Vid tolv är jag i Millennium Galleries och tittar på en utställning, In the Making: Ruskin, Creativity and Craftmanship.

Vid ett hänger jag på biblioteket, där bland annat denna monter fanns om denna religion.

Jag går en sväng på stan och förbi katedralen runt två. Där var det vakter utanför och avspärrat med röda fina band och jag såg en skymt av uniformer. Ingenstans kunde jag hitta vilka det var som var där.

Ett splitternytt Costa på the Moor. Här sitter jag en bra stund runt tretiden.

Vid fyra shoppar jag nya sommartoppar och lite smink.

Klockan fem kommer jag hem och lägger märke till att dessa två blommor har utvecklat sej himla olika! Jag packar upp det jag köpt och fixar och donar lite.

Vid sex sätter jag upp den här bonaden från Sverige och gosar med katten.

Vid sju hänger jag tvätt på vinst och förlust för himlen är väldigt grå men BBC Weather utlovar att det inte blir regn.

Strax efter åtta kommer jag hem från gymmet.

Vid niotiden äter vi en sen middag, wok eller stir fry som det heter här.

Vid tio dubbelkollar jag min tax return/deklaration och pratar med mamma.

Vid elva undrar maken om katten fått sin kvällsmat och hon svarar själv mycket bestämt att det har hon minsann inte! Högt mjau.

När katten ätit och var nöjd och gosig så avslutade jag dagen med filmen Wild. Lite svår att komma in i, men sen blev den ganska bra ändå.

Min trädgård i maj

Lysande röda blad på min fina buske med de vita klockorna (japansk buskrosling), vit kungsängslilja som av någon anledning kommer senare än den lila, och en liten kisse som funderar på att gå in och hälsa på.

Osäker på vad detta är faktiskt ...

Nästan statslös

Jag har varit en sväng till moderlandet. Jag behövde förnya mitt pass och biljetten till Arlanda var billigare än tåget till London, dessutom fick jag träffa vänner och familj och äta mammas goda frukostar. Att skaffa pass var en komplicerad historia vilket helt hade kunnat undvikas om personalen hade haft koll på reglerna som gäller. Det gick bra till slut men då hade jag både yrkat på lagar och mina mänskliga rättigheter och använt min allra mest spetsiga brittiska artighet som faktiskt alstrade en ursäkt. Britter har ett sätt att kunna påpeka idioti på det allra mest förtjusande sätt så att man knappt märker det och bara håller med.

Försommarsverige var vackert och det kommer flera inlägg då och då framöver eftersom kameran gick varm! Jag åkte mer eller mindre direkt från planet till jobbet så det får bli när jag får tid att gallra bland bilderna. Det är hursomhelst skönt att vara tillbaka igen i vänliga Sheffield. När allt kommer till kritan är det sådant som är viktigt, små enkla saker i vardagen - att kassörskan på mitt lokala Tesco märkt att jag varit borta ett tag och småpratade om det, att konduktören på tåget från flygplatsen log och visade mej till en lugnare plats stationen innan en massa fotbollsfans gick på i Manchester, att dessa fotbollsfans insisterade på att bära min tunga resväska av tåget, att man existerar helt enkelt, i Stockholm kan jag känna att det inte märks att man finns.

Kardemumma- och kanelbullar blev det en del ...

Herr Kalkon

Bland alla höns tronar Herr Kalkon, gigantisk och nöjd med sej själv. Spänner ut alla fjädrar så det prasslar och han påminner om en 1700-talsadelsdam med lager av kjolar. En liten flicka skriker till sin mamma i panik: Det är en jätteobehaglig höna i hönsgården! Nej, det är bara en kalkon, en sån vi äter på jul. Nä, nu ljuger du mamma! Ingen kan väl vilja äta en sån där!

Ståtlig kalkontupp

Här har vi kalkonhönan som förmodligen var orsaken till allt fjäderprasslande ...