När vi var på sopstationen och maken åkte de sista rundorna själv, ja då tog han med sej förra säsongens fina senapsgula vårskor som jag hade sparkat av mej vid ytterdörren bredvid säckarna av skräp som vi under mycket om och men kommit överens om att slänga. Han hade blivit nästan gråtfärdig över en sophink utan handtag, min gamla regnjacka och två noppiga kuddar som prompt skulle sparas. Med andra ord var jag ganska trött på diskussioner om sopor. Så när han frågade "ska jag verkligen slänga allt det här vid dörren", då svarade jag tydligen mycket bestämt att precis allt skulle bort, utan
någrasomhelst fler diskussioner. Han visade också med handen hur jag hade gestikulerat mycket tydligt, som en diktator i sina bästa år. Nåja, tur jag köpte nya vårskor förrut i vintras när jag trodde att våren skulle komma i mars iallafall. Idag har de premiäranvänts.