Ännu för en 6, 7 år sen sådär kunde jag komma hem vid fem på morgonen och gå upp vid fem på eftermiddagen. Nu kan jag sitta en lördagmorgon och undra hur tidigt det inte är för tidigt att börja dammsuga.
Det fanns en tid när det bästa jag visste var att sitta på en väns balkong med ett kallt glas vitt vin och diskutera politik på kvällarna. Nu är höjden av lycka att byta till rena sängkläder, ta ett långt bad, hoppa i en välstruken pyjamas, dra upp täcket och känna doften av dyrt sköljmedel.
Och när jag var väldigt liten så fanns det få saker jag tyckte så illa om som att vara i skogen bland all sly och insekter. Fortfarande kan jag få ångest vid tanken på alla de små söta nyckelpigor som dog en långsam, plågsam död under det apelsinskal en vårdslös unge kastat i skogen, allt berättat av en sminkad fullgubbe kallad Mulle. Nu kan jag gå sex timmar i skogen och sitta på en sten och betrakta mossa och känna meningen med livet.