En liten paus

Det är rätt illa när man tycker det det känns som värsta spa-dagen att gå till tandläkaren och bara jobba ett par timmar, icke förtar denna insikt dock känslan av att ha fått en liten paus. Förutom en kraftig regnskur har det varit varmt och soligt idag. Det är fint iordning hemma, snabb dammsugning och undanplock av det värsta. Paket till mamma postat, matsäcksmat inhandlad för trippelpasset imorgon och dubbelpasset på fredag, jouren har bara ringt ett par gånger och jag har kunnat ta ett djupt andetag utan kramp i bröstet. Tandläkaren var trevlig och dyrt blev det inte heller. Jag åt en falafel i solen och gick en sväng till utställningen i stan med Andy Warhol's självporträtt. Den fick mej att le flera gånger. En konstnär med humor. På vägen hem satt jag en stund och mediterade över den här gravstenen: RESTING.

Ett mycket vackert ord. Ännu hyser jag ett litet hopp om vila innan graven förvisso.

Havet

Svenska sommarbilder.

Havet, säger jag i slutet på Sverigevistelsen, jag måste få se riktiga havet. Maken går med på en utflykt. Hav finns det inget alls i Tjeckien.

Innan semestern frågar min engelska kollega vad som är bäst med Sverige och jag säger havet, lugnet vid havet. Han menar att hela England ju är omringat av hav och undrar vad skillnaden är. Jag säger att svenska stränder är närapå öde, fulla med kottar, omringad av tallskog full med mygg och kanske finns där en liten, liten glasskiosk men det är det hela. Vi pratar om "seaside" i England som är fish and chips, tivoli, spelhallar, bowling på stranden, vackra strandgator med 1800-talshus, ljuslyktor, sockervadd, donuts och extremt tidvatten, viktorianska pirer, tufftufftåg och möhippor. Det är en helt annat sak.

Här är det då, det svenska havet. Vi kör rätt länge, fastnar i bilköer, följer min fars fantastiska vägvisningslapp med instruktioner av typen "när vägen börjar kröka sej åt höger, ta vänster". Parkerar bland myggiga tallar, tittar upp och ser regnmoln. Maken ser skeptisk och lätt road ut samtidigt. Vi går förbi en camping full av värsta villa-tälten. Det är träverandor och staket och blomkrukor och flaggor och gud vet vad runt och i och på tälten. Ett par tre stycken människor i foppatofflor. Nere på stranden finns fyra barn och två mammor som pratar tyska, och så vi. Vattnet är iskallt. Maken får ett långt skrattanfall men tvångsmyser i flera timmar och tycker till slut att det är ganska trevligt. Jag är helnöjd.

En liten bit sommar

Ikväll var nog första kvällen som det kändes riktigt somrigt denna sommar. Det regnade inte på ett par timmar. Molnen var lätta och blev blå och lilla. Jag stod och väntade på spårvagnen och njöt en liten stund. Efter jobbet åkte jag till Meadowhall ett tag. Jag kände att jag inte orkade åka hem och sitta och tänka på allt jag inte hunnit med. Distraktion kan vara bra ibland. Blev lite piggare och hade det trevligt, jag gillar att shoppa ensam. Köpte några presenter till mamma, en samling Johnny Cash.skivor, en söt pyjamas och en hel del Lush-grejer. Juli-rean är i full gång men inget lockade. Jag hittade ett par senapsgula promenadsskor från höstens kollektion, de vill jag gärna ha. Men ska vänta lite. Jag glömde äta lunch idag, det var så extremt stressigt. Så i Meadowhall gick jag och beställde en stor låda med kinamat. Menyn är Box A, Box B, Box C eller Box D. Detta tycker jag är så roligt. Väldigt praktiskt, nästan lite IKEA över det hela. Box C innebär a little of everything och ner i plastlådan plaskas ett otal såser, ris, nudlar, pommes frites (!), vårrullar och kycklingspett. Omvartannat bara. Inte så estetiskt tilltalande. Jag tänker att i Sverige skulle detta aldrig gå att sälja. Men det är äckelgott. Jag känner mej som en busunge som äter glass till frukost. Precis vad jag behövde i mitt inrutade liv. Wild and crazy. När jag kommer ner mot bottenskrapet fnissar jag högt. Nu är jag en av the English. Fast de blandade currysås och sötsur sås på slutet. Där gick min gräns. Nästa gång ska jag vara snabb och hinna avfärda pommes fritesen också. Mosiga pommes frites dränkta i röd sås blandat med ris var ingen hit. Men roligt.

Öppna landskap

Svenska sommarbilder. Mitt ute på åkern utbrister jag "Åh. vad det är vackert!". "What? säger min man. "There's nothing there". Jag zoomar in en tistel och suckar melankoliskt. Omöjligt att förklara.

Kvällspromenad från Sverige

Här ska det snart bli någon typ av Disneyland men ännu är det lugnt och vackert. Om det här vore England skulle det vara fullt av folk som har picknick och njuter av blommorna. Här är det en mamma med två döttrar som spelar frisbee. Jag och min man. Och en mamma och dotter vid vandrarhemmet.

Full rulle

Maken väcker mej med kaffe. Rusar iväg till kyrkan. Jag inser att jag inte ska iväg nånstans idag. Får en bubblande energi. Skrubbar badrumskaklet med tandborste och hänger upp nytt duschdraperi. Efter att ha tvättat rent kranarna skvätter jag en extra vända med fönsterputs som jag lärde mej i ett städprogram på UR när jag var nyss utflyttad ur föräldrahemmet, så att de riktigt skiner. Känner mej mycket tillfredsställd särskilt med detta. Analyserar denna plötsliga lycka med rent badrum: på kontoret går allt runt runt runt, man slutför en sak, något annat har redan börjat, 25 saker till avbryter en, man måste göra om, börja om, det bara fortsätter. Här och nu, städinsats på 30 minuter, energiutlopp, resulat tydligt, behövs inte skrubbas mer på en vecka iallafall.

Äter frukost. Stryker och tvättar. Hänger kläder. Det luktar gott när tvätten torkar. Sätter mej på en stol i trädgården, läser en gammal Hemmets Journal, äter hallon och en bit mörk choklad. Dricker mera kaffe. Maken kommer hem, somnar på soffan. Jag känner mej trött. Känner att jag måste jobba lite, för jag vet att imorgon kommer jag inte kunna koncentrera mej alls. Som i ett getingbo. Eller kanske en myrstack. Kanske är det imorgon jag får dåndimpen, tänker jag. Blir stressad. Känner att jag måste få luft, måste gå ut. Går långpromenad. Träffar en katt.

Det blir kallt. Tänker att jag inte gillar sommaren, särskilt inte den här månaden. Tittar länge på en staty av en fågel.

Blir mycket sorgsen. Ringer maken, hämta mej? Det gör han. Gör kaffe fast jag säger att jag inte vill ha. Han åker till jobbet en stund. Jag får för mej av outgrundlig anledning att kolla igenom förra årets delaration, förbereda lite för nästa. Blir på extremt dåligt humör. Slutar med detta. Jobbar lite till. Sätter in kyckling i ugnen. Saknar våren. Undrar hur det kommer vara nästa vår?

Saknad

Det enda som finns kvar är bilderna. Åh, vad jag saknar svenska bakverk. Pistaschbullar är det godaste jag vet.