Vår i luften

Morgonpromenad till jobbet bjöd på sol och tjusiga vårblommor. Dammig blek sol och starkt blå himmel. Inget mörkbrunt tö-kladd. Det börjar verka vår!

En tanke på bussen hem

Jag sitter och funderar på bussen hem varför man säger förmiddag och eftermiddag när middagen traditionellt är klockan fem, eller hur? Men förmiddag är det väl bara till klockan 12 på dagen. Sen är det eftermiddag. Det borde ju heta förlunch och efterlunch. Frågan är när det blir kväll? Blir det kväll klockan fem? På engelska heter ju eftermiddag afternoon och det stämmer bättre eftersom noon är klockan 12 på dagen. Dock ser jag efter lite googlande att ordet middag kommer av orden mitt och dag och klockan 12 är ju mitt på dagen (och ordet midday finns på engelska). Eftermiddag: efter mitt på dagen. Då undrar jag varför man började kalla vad man äter på kvällen för middag?

Intressant i sammanhanget är att i England är middag traditionellt dinner, men här i Yorkshire menar man lunch om man säger dinner, och menar man middag säger man "tea" eller "evening meal". Det kanske är någon rest av förvirrade vikingar som började kalla kvällsmålet för mitt-dags-målet? Ordet dinner kommer från franskan och betydde under tidig medeltid just lunch. Lunch var för övrigt från början ett ord för en måltid som kunde ätas närsomhelst på dagen, och som först på nittonhundratalet kom att betyda mitt-dags-mål.

När det blir kväll är enligt ordets mening från början när solen går ner, men det är ju olika på olika tider på året. Engelskans evening kommer av aefnung som i sin tur kommer från svenskans afton, vilket betydde solnedgång från början. Ordet kväll kommer av engelskans cwild (fornsvenskans kveld, fortfarande den norska stavningen), numera kill på engelska och betydde helt enkelt dagens död (kveldi dags).  De var poetiska de där vikingarna.

Fortfarande fattar jag dock inte varför vi äter middag klockan fem. Upplysningar välkomnas.

Färgbrist

Snön i början av månaden har liksom fått allting att smälta ihop i en brungrön våt sörja, och detta håller i sej och håller i sej och det töar så långsamt. Innan snön var det ljusgråa dammiga trottoarer och vårkänsla. Dagens mycket få färgklickar i strilande regn med små regndroppar som absorberas på några sekunder av kläderna och tränger igenom alla lager och gör en blötare än bötast, fast själva regnet knappt syns. Och en majestätisk trädstam.

Dagens ekorre

Under den senaste promenaden i ekorre-land behöver jag inte ens locka på ekorrarna, de kommer liksom galopperandes mot mej på eget initativ. Först tänker jag att den som skuttar fortast kanske försöker attackera mej på något vis, men den verkar bara vilja hälsa som kärvänligast. Plötsligt hoppar den upp på min blåa sko och ställer sej på bakbenen och blir lång som en iller. Nosen guppar högre och högre åt alla håll och kanter. Detta hade kunnat bli en mycket trevlig bild om jag inte plötsligt hade hört min mathygienslärares röst i huvudet, att ekorrar är ingenting annat än råttor med ludna svansar. Och jag tänker att om den trots allt skulle vilja hoppa upp och bita mej i näsan, så skulle detta möjligen inte vara alltigenom hygieniskt. Nåja, nästa gång kanske jag ska bli lite modigare.

Sekunden innan skutt upp på lätt nervös fotografs sko

Den här filuren ålar fram och tillbaka på trädgrenen och verkar ha någon typ av massageverksamhet

Tulpaner i mossa

När jag kommer hem en eftermiddag har maken inhandlat detta lilla arrangemang av små tulpaner i mossa. Mycket sällan finns det en sång som så just på pricken avhandlar det man upplever. Men jag vet en!

Livet en söndag

En strålande vacker dag idag. Jag tog hundratals foton med makens kamera som nu vägrar låta sej laddas. Nåja, kan vara fint att titta på en annan dag, det ska regna hela veckan.

Långsamt försöker jag smälta gårdagens melodifestival. Jag känner mej isolerad här på ön, hur ska jag någonsin kunna förklara det här för en engelsk vän? Well the thing is, we have a guy in Sweden called Björn, yes like ABBA-Bjorn, and he is an author and he is doing this kind of rap-poetry-disco-song for the Swedish Eurovision entry. Well, he is in one of the shows, we have 6 different competitions and an international jury because we don't quite trust ourselves to choose, well, never mind. Anyway, Björn is a genious, he says himself, and he is the best author there is, he also says himself, and now he is singing about women, and miracles, and he says Oh my Lord with this very long rrrrr sound, and it is confusing my whole nation, and he is going to compete in the final, well that's where we finally choose a song, well, with the international jury.

Nej, det går inte väl? Jag får nöja mej med att läsa svenska tidningar med journalister som verkar helt eniga om att detta är det bästa som hänt Melodifestivalen. Själv är jag inte helt inne på den tankebanan. Jag är mer inne på att som gubbe kan man göra vad som helst utan att betraktas som galen-teorin. Kan man tänka sej Christina Schollin barfota väsa fram sin ångest, tafsa på Peter Settman och komma till final? Barbro Lindgren skandera om mannen säger nej till kvinnans ägg så dör mänskligheten ut medan en Eric Saade-typ i ljusblå glittrig kroppsstrumpa sjunger yeah yeah yeah mira-a-a-kel. Den som lever får se.

En lång promenad, en god lunch, läsa tidningen i sol som faktiskt värmer, det var fint. Hela lägenheten är dessutom storstädad och vårkläder har hängts fram, halsdukar stoppats undan. Mina vänner ekorrarna var mycket kärvänliga ända tills alla barnfamiljer tagit sej ut och små, arga pojkar jagat dem med pinnar. Inga föräldrar säger nånting. De ljusrosa lillasystrarna sätter sej på huk och säger "klappa klappa snälla mamma ekorren", inga pojkar gör så. När jag ser två ekorrar rusa mot en av pojkarna med det där gurglande lätet vet att jag att de nog tänker attackera. Till pappan säger jag att ekorrarna kan hoppa upp på en ibland varpå han skrattar sådär självgott som bara män som tror att de är nåt kan, att så tama är de allt inte. I nästa stund försöker hans son skaka av sej en gurglande ekorre från knäet. "I don't like squirrels anymore" tjuter han. Heja ekorrarna.

Sätter mej på en bänk och tänker på det ena och det andra, bland annat hur The English ofta säger att de är "not happy" när de är arga och upprörda. Jag tycker detta är intressant och det tog mej ett tag innan jag insåg vilket kraftuttryck detta var. Att säga "I'm not happy" är värre än att säga vad man är. Man skulle kunna säga att jag är not happy about Melodifestivalen.

Gourmetmat för en utlänning

Makaroner från mamma och den enda korv som känns någorlunda Ica-aktig här i Enland - frankfurters: det är gourmetmat för en svensk som inte varit hemma på länge. Korv är inte alls trendigt här på samma sätt som det blivit i Sverige på sistone. Mest är det engelsk korv, som är helt OK börjar jag tycka men inte alls rökt i smaken. När jag tänker på korv tänker jag på rökt tallbarrig smak. Inte liksom ister och salvia i ett väldigt hårt vitt tarmhölje. Jag har det banne mej inte lätt.